Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Glädjens födelse. 251
eder under Guds hand och ord, och vara ödmjuka inför den
nådegåva, som Gud erbjuder i sin ur den djupaste förnedring
upphöjde Son. Denne Guds Son kan och vill göra eder till
sina bröder, så att han bliver den förstfödde bland många
sanna gudssöner; dem gälla de orden (Joh. 20:17): "Min Gud
är eder Gud; min Fader, himmelens och jordens Skapare och
Herre, är eder Fader". Kan någon större höghet och ära
givas för syndiga, dödliga människor? Men (Joh. 3:27, 36)
denna ära kan ingen taga sig själv, den måste varda given från
himmelen; och sådan nåd giver Gud blott de ödmjuka. Amen.
22. Glädjens födelse.
Joh. 16: 16—23.
Älskade åhörare! Det var sista natten före sin död,
torsdags natten, Herren till de elva uttalade de nu upplästa
orden. Då var det visserligen ännu blott en liten tid, tills de
ej mera sågo honom, icke ens en hel dag; ty följande afton,
fredagen, låg han redan i graven. Men åter en liten tid,
redan söndags morgon kom rösten ur graven: "Varför söken
I den levande ibland de döda" (Luk. 24: 5) ? Snart kunde även
flera kvinnor förkunna för de elva: "Han lever, vi hava sett
honom" (Luk. 24:22 f.; Joh. 20:18) ! Och ännu på aftonen
samma dag, då lärjungarne voro församlade inom lyckta
dör-rar, träder den gravlagde själv mitt ibland dem och säger
till dem: "Frid vare med eder!" och visar dem, till bevis att
det var han själv personligen, såren på sina händer och i sin
sida — då, tillägger evangelisten, "blevo lärjungarne glada,
att de sågo Herren" (Joh. 20:19 f.). Så noga uppfylldes
hans ord: "En liten tid, och I sen mig icke; och åter en
liten tid, och I fån se mig; jag skall se eder åter, och då skola
edra hjärtan glädja sig!" Då behövde de ej mera fråga om
vad de ännu ej kunde fatta: det att icke mera se och att snart
återse och gåendet till Fadren. Själva verkligheten, den egna
erfarenheten, måste förklara orden för dem, blotta talet
förmådde det icke; ty redan ofta hade Herren förut talat med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
