Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23. För människans livstörst. 268
att så uppväcka emot honom den judiska sabbatsivern, att
från den tiden judarne i Jerusalem voro beslutna att icke
lämna denne sabbatsskändare något insteg mera, ja, de
tänkte redan på att undanröja honom; och vad helst han än
måtte säga för att ställa saken i det rätta ljuset, göra dem
uppmärksamma på hans lära och vinna dem för den
gudomliga sanningen, alltjämt sökte de dock att av hans ord leta
fram något, varmed de åter kunde avleda uppmärksamheten
från huvudsaken eller förvränga hans ord. Så göra de även i
dag, då han erinrar dem om sin nära förestående bortgång med
den varning, att de då icke mera skulle kunna finna honom
och förgäves skulle söka den försummade Guds nåd, som han
nu erbjöd dem: i stället för att härigenom låta varna sig
och föras till alivarlig besinning, förarga de sig, driva gäck
med hans bortgång och fråga, om han kanske ämnade
begiva sig till hednaländerna i förtvivlan över att intet kunna
uträtta hos dem. Visserligen funnos ännu bland de
omgivande folkskarorna även de, som voro allvarligare och
tillgängligare, vilka då och då motsade de fientligt sinnades
yttranden och på grund av kraften i hans ord och verk voro
böjda att tro, att han — långt ifrån att vara den
folkförförare som man föreställde sig honom vara (Joh. 7: 12) —
fastmer måste vara Kristus själv, den väntade Messias (v. 26,
31). Men dels uppträdde dessa välmenande Mött med rädsla
(v. 13), dels kom det ej Ull någon klarhet och fasthet hos dem,
emedan de själva ännu voro fångna i småaktigt judiskt
bokstavsväsende och klokskap (v. 27, 40—43) ; och Jesu bittraste
fiender, fariséerna med deras anhängare, lade sig städse ånyo
emellan, så att ingen ände blev på tvedräkten (v. 32, 42 ff.;
jämf. 12:42). Så gingo vågorna bland folket upp och ned
såsom på ett stormande hav, och blott han stod fast såsom
klippan mitt däruti. Så långt ifrån var det, att hans
åhörare med lättrogenhet kommo honom till mötes, att han
tvärtom även hos de villigaste endast steg för steg kunde
tillkämpa sig ingång; och detta är för var och en, som har ögon
att se med, det övermänskligt stora hos Jesus, att han —
under allt det ofta trotsiga styvsinnet och den ofta illvilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
