Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29. Den kristliga självförsakelsen. 329
är då den glädje, som ingen mera skall kunna fråntaga hjärtat
(Joh. 16: 21 f.). Den som äger det, han love Herren dagligen
därför; och den som ännu icke har det, han bedje dock därom,
söke och fare därefter, klappe på den rätta porten, och det
skall varda upplåtet för honom (Luk. 11: 9—13). Amen.
29. Den kristliga självförsakelsen.
Matt. 16: 24—28.
De upplästa orden, mina älskade, tillhöra en avdelning
av evangelierna, det 16:de kapitlet av Matteus, där Jesu
Kristi höghet och ringhet gå vid sidan av varandra. Där
bekänner Petrus först: "Du är den levande Gudens Son", och
Herren själv tillägger, att han skulle bygga en församling,
vilken icke ens av helvetets makter skulle besegras; och att
han hade nycklar att giva, med vilka himmelrikets skatter
upplåtas och tillslutas för jorden. Så framställer sig Herren
för oss, såsom den där grundlägger och uppbygger en evig
församling, och såsom Herre över ett rike, vilket himmel, jord,
och helvete måste vara underdåniga — såsom sådan visar och
betygar sig Jesus, ännu medan han såsom en fattig nasaré
vandrade omkring bland jordens mäktige: och så förkunnar
han sig ock i vår text vara den tillkommande Världsdomaren,
vilken en gång, omgiven av Guds härlighet och de högsta
andar, skall vedergälla var och en efter hans gärningar. — Men
i omedelbart sammanhang med detta Jesu förkunnande av sin
gudomsmakt följer ett helt olika vittnesbörd om hans
förestående lidande. Strax efter Jesu tal om sin församlings
orubbliga byggnad och om sitt rikes makt över himmel och
jord, tillägger evangelisten: "Från den tiden begynte Jesus
förklara för sina lärjungar, att han måste gå till Jerusalem
och lida mycket av de äldste och översteprästerna och de
skriftlärde, och att han skulle bliva dödad, men att han på
tredje dagen skulle uppstå igen".
Petrus, i sin eldsnatur, kastade långt ifrån sig blotta
tanken på något sådant; han menade, såsom människorna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
