Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 Beck, Kristliga Tal.
Herren ser till hjärtat — därför kan han låta även stora,
illa beryktade syndare komma till sig, likasom han tvärtom
kan säga till sådana, som förrättat stora gärningar, till och
med i kraft av hans eget namn: "Jag känner eder icke! I ären
missgärningsmän!" Herren ser hos en syndare, som kommer
till honom,, till det hjärta, med vilket han kommer, och icke
till de gärningar, som han har gjort; dessa räknar och
avväger Domaren och tillräknar dem; och om människorna
vilja låta sin sak komma till doms, då måste en David så väl
som en publikan säga: "Om du, Herre, vill tillräkna
missgärningar, vem kan då bestå" (Ps. 130: 3) ? Men så visst det är
människan förelagt att en gång dö och sedan domen, så visst är
ock Herren kommen i världen, på det han först måtte söka
rädda syndare, innan han dömer dem. Därför ser han ännu
icke främst däruppå, om människan har varit ogudaktig
såsom en publikan och en rövare eller icke; utan däruppå, om
den hittills ogudaktiga människan kommer till honom, så att
hon hörer honom, om hon kommer till ljuset, fastän hennes
verk straffas av detsamma, om hennes hjärta sörjer över sitt
förra ogudliga väsende och gärningar, hungrar och törstar
efter den rättfärdighet, som hon saknar, och därför traktar
efter Guds rike, vilket i Jesus Kristus just för syndare är
upprättat och vilket såsom en Guds kraft kommer till deras
rättfärdighet, helgelse och förlossning. En sådan Guds kraft
trodde sig fariséerna och tro sig många med dem icke först
behöva söka, emedan de ju ej äro några så stora syndare;
därför komma de ej heller till Jesus för att såsom lärjungar
höra honom, utan de tro sig kunna gå raka vägen till Gud
och vara goda nog för honom, såsom de äro det i sina egna
ögon. Men vad hjälper det, om dock Gud, som ser till
hjärtat, måste säga: "Detta folk nalkas mig — med sin mun, och
ärar mig — med sina läppar, men deras hjärtan äro långt
ifrån mig"? Med sitt hjärta stanna de kvar hos sig själva
och världen, även då de bekänna sig till Gud och bedja till
honom: i hjärtat älska och ära de vad som är av världen och
tillhörer deras egen person, vad de själva tänka och göra, vad
de i världen äro och njuta och äga; men på en hjärtlig fruk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
