Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30. Jesu Kristi kärlek till syndare, 343
och bestraffningar intränga i hjärta och samvete, fatta ett
nytt sinne och en ny vilja, så att hon får ett hjärtligt
misshag till sig själv och sitt onda, giver sig skyldig, i stället
för att vilja rättfärdiga sig själv, strider mot sin synd, i
stället för att giva efter för den, icke mera tager det lätt
och ringa utan såsom en dyr och helig sak att känna och
göra Guds vilja, och allt smärtsammare inser och uppriktigt
tillstår för sig själv, huru djupt och fast syndens onda har
inrotat sig och inträngt i allt, huru hon invärtes är fattig,
blind och naken (Kom. 7:7 ff.). Med allt detta är nu hjärtat
självt icke till sitt gamla väsende förändrat, men väl har i
hjärtat redan en stor förändring försiggått, en sinnesändring,
över vilken redan änglar i himmelen fröjda sig, under det män
niskan själv ännu är mitt i bedrövelsen; det styva
synda-hjärtat är brutet, dess säkerhet, hårdhet och stolthet är
offrad — och detta är alltid det högsta offer, som en syndare
kan frambära till Gud; däruppå vilar redan Guds välbehag
(Ps. 51:19). Då lärer sig människan först av hjärtat ropa
efter Gud och hans nåd: "Jag, arma människa, vem skall
förlossa mig? Gud vare mig, syndare, nådig! O Jesu, Guds
Son, förbarma dig över mig! Jag tror, Herre, hjälp min otro!
Herre, om du vill, så kan du göra mig ren!" Så lärer sig nu
människans hjärta att ropa och bedja, och därmed lärer hon
sig göra bättring och tro på annat sätt, än genom utantill
inlärda ord; hon erhåller då också en kraft för sitt hjärta,
och hon hörer med andra öron, vad hon så ofta hört prisas
såsom evangelium: att Jesus Kristus icke förskjuter någon,
icke ens den grövsta syndare, om han blott kommer till
honom, att han just därför är kommen och lever alltid, och att
intill världens ände det just är hans uppgift att rädda
syndare och göra dem saliga, att hela brutna, förkrossade
hjärtan och frigöra fångna, trälbundna själar.
Denne Jesus — den ende, i vilken den Helige, som bor
i höjden, förbinder sig med syndare här nedifrån, och detta
icke blott utvärtes för stunder och dagar i tiden, utan
invärtes för alltid och evigt till ett livsförbund — denne
För-bundsmedlare kan nu först utföra sitt väsentliga verk på syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
