Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32. Förhlindelsen emot sann kristendom. 367
det allerhögsta välbehag; Guds ord var för dem såsom en
lagbok, vars yttre bokstav man väl studerar och lärer sig
utantill, använder och iakttager, och därmed gör sig ett lugnt
liv i all ärbarhet. Herren däremot vill just uppväcka
människosjälarna ur denna trygga tjänsteställning, emedan
vi därmed ej komma dit, där han är: till Guds Sons härlighet,
till vilken vi äro skapade; och om vi icke komma dit, så måste
vi en gång ut ur Guds hus, såsom han säger: "Trälen (med sitt
blotta trälliv) får icke förbliva i huset för alltid, Sonen får
förbliva där för alltid" (Joh. 8: 35; jämf. Gal. 4: 30). Därför
uppsamlar icke Herren blotta tjänsteregler ur Guds ord, eller
blotta löften om lön för en regelrätt tjänst; utan med fri
blick såsom Sonen upplåter han det gudomliga ordets och
den gudomliga hushållningens hemligheter och tager fram
därutur, vad som visar vägen till det himmelska målet, vilken
under de mänskliga religionsformerna fördunklas; vad som
drager människohjärtat uppåt och tjänar till att uppväcka
den fria kärlekens längtan efter Gud, i stället för blotta
tjänstesinnet, längtan efter Guds eviga liv, i stället för blott
ett lugnt liv i världen, längtan efter äran hos Gud, i stället
för ära hos människor.
Given ock framför allt, mina vänner, akt uppå detta:
Hos Herren, i fråga om den sanna kristendomen, gäller det
det fullkomliga, det eviga, icke blott det och det goda (Hebr.
7:11, 15—19; 9:8—12, 15; jämf. Fil. 3:12—17; Matt. 5:48;
19:21; Kom. 12:2). Mycket kan på sin plats och på en viss
tid vara eller hava varit gott, men för det fullkomliga, det
sannskyldigt kristliga, den levande Anden (Joh. 4:21—24;
2 Kor. 3: 6, 17) får icke ens vad i sig självt är gott stänga
vägen eller försvåra den, eljest bliver även detta straffat
såsom ont (Gal. 3: 23—25; 4: 9 f.; 5: 4; 2: 14; Matt 10: 37);
fastmer måste det vika undan, och detta, om det rätt tillgår,
med glädje, såsom Johannes döparen, som högt fröjdar sig
över Brudgummens röst och utropar: -’Det är, såsom sig bör,
att han växer till, och att jag förminskas (Joh. 3:29 f.).
Detta var således ett helt annat tillvägagående än judarnes.
Men. just strävandet uppåt mot Guds höjder, för vilka alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
