Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35. Omsorgen om brödet och om läran. 403
denna världen, den grövre eller finare. En spegelbild för
sådana människor förehålles redan i Psaltaren (Ps. 49:12 lit’.),
där det heter: "De tänka, att deras lins skola bestå
evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla
jordagods efter sina namn. Men en människa har, mitt i
sin härlighet, intet bestånd; hon är lik fänaden, som förgöres;
deras skepnader förtäras av dödsriket och få ej annan boning."
Men andra försumma läran icke så mycket av
likgiltighet, som av Jclentro, av fruktan för brödbrist, därest de icke
använda all sin tid och all sin kraft på egen och de sinas
yttre fortkomst; näringsomsorgerna förkväva själsomsorgen,
och det heter alltid: "Jag beder dig, tag emot min ursäkt!"
Men huru skall det gå, när en gång själshungern med makt
frambryter? Varav skall din och de (linas själar leva, då
intet jordebröd mera smakar och närer, då det heter: "Levat
slut och hushållat slut och arbetat slut", och vandringen till
den eviga boningen förestår? "O, fåfängligheters
fåfänglighet’’, utropar Predikaren, som själv smakat av allt jordens
goda, "det är allt fåfänglighet!" Men det gives ett väsende,
som leke är fåfänglighet, som är av begynnelsen och som
förbliver sådant det är; och icke blott får du genom Herrens
lära kännedom om detta eviga väsende, utan hon visar och
förer dig också vägen dit: den väg, på vilken du bliver
återlöst ifrån klentrons och dödens makt och inkommer i riket,
i evighetens kraft och härlighet. Herrens lära gör av ett
fåfänglighetens barn ett den evige Gudens barn.
Men just på det vi måtte finna denna evighets-väg och
icke åter förlora den, varnar oss Herrens lära så allvarligt
för avvägar. Mycket vilseledande och falskt, förvänt och
skadligt förefinnes i vår natur och i vår värld. Världen känner
icke den sanne Guden; vår natur och vårt förnuft är
främmande för det liv, som av Gud är; vår diktan och traktan
hänger sig fast vid det fåfängliga livet och är däruti fånget
— evigheten ana vi blott, vi känna henne icke. Därför äro
just i gudomliga ting våra tankar så fåfängliga, så
väsen-lösa, kraftlösa och tomma (Kom. 1:21 f.; 1 Kor. o: 19 f.) ;
och vi behöva för den himmelska sanningen en himmelsk lara;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
