Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418 Beck, Kristliga Tal.
de ingå i sin fulländning (Hebr. 11:39 f., 13; jämf. Matt.
27:52 f.). Huru betydelsefull måste då icke denna
förklaringsstund för Fulländaren av alla Guds förhund hava
varit för hela denna fädernas skara — såsom morgonstjärnan
före soluppgången, såsom vårfläkten, vilken såsom en
förkänsla föregår våren! Det var ett första skimmer av deras
egen förklaring, vilket med den nye Förbundsmedlarens
begynnande förklaring strålade över in i den osynliga världen;
och de båda mest framstående Månd gamla förbundets vittnen
fingo redan nu inträda i Herrens klarhet, de fingo under
samtalet med honom kasta en blick in i hans nu begynnande
underbara verk av en evig återlösning och salighet, varuti
själva änglarne åstunda att skåda in (jämf. 1 Petr. 1:10—12).
Även här uppfylldes i en översvinnelig mening ett av Jesus
uttalat ord (Joh. 8: 56): "Abraham fröjdade sig över att han
skulle få se min dag; han fick se den, och blev glad!" Så
fingo här Mose och Elia, dessa båda så mycket plågade, men
under alla lidanden för Gud oryggligt nitälskande män, vilka
redan, medan de levde, särskilt hade fått se Guds dåvarande
härlighet (2 Mos. B. 33:18—34:8; 1 Kon. B. 19:8—14), de
fingo nu även framför alla andra glädja sig över den nya
dagens inbrytande, icke mera blott på avstånd, utan i
omedelbaraste åskådande av den innerligt efterlängtade och av
hans gudomliga sons-härlighet.
Även de närvarande tre lärjungarne kände en salig fröjd,
då de så sågo framför sig de tre högsta förbundsvittnena;
och Petrus, som alltid var den förste, visste icke av
fröjdekänsla vad han sade (Luk. 9:33), då han ville i jordiska
hyddor införa och kvarhålla de tre förklarade. Men i samma
ögonblick kom till lärjungarnes förskräckelse (Luk. 9:34)
en sky, som överskuggade de förklarade, men som dock även
var genomträngd av ljusglans; och under det nu Mose och
Elia inträdde i denna ljusa sky, kom en röst ur densamma
med förnimbara ord: "Denne — den ensamt kvarblivne Jesus
— är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag; hören
honom!" Lärjungarne föllo ned på sina ansikten vid denna
röst, och lågo där i stor fruktan, till dess Jesus rörde vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
