Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424 Beck, Kristliga Tal.
Men huru är det med de människor, vilka icke på detta
sättet försynda sig, vilka vare sig av klokhet och ärbarhet
eller av samvetsgrannhet och gudsfruktan hålla detta
världslivets lagar och ordningar i ära? Utan synd äro de dock
icke därför; och så lyckliga de än må varå, mångfaldig olycka,
onda dagar, bekymmer och anfäktning fattas ej heller dem.
Men till slut, om de än vunnit och njutit hela världen,
kommer det dock till det sista slutet, att deras liv har en gräns
och de måste härifrån, bort från all deras levnadsglädje.
Nuväl, finnes bland mängden av anslag och vägar, som korsa
varandra i världen, en väg, som icke avskäres vid graven,
ett ljus, som ännu genom dödens mörker lyser in i själen
och lyser framför henne ? Skall av allt, vad i världen kallas
liv, ett sådant liv kunna vinnas, som av döden icke dödas,
utan tvärtom genom döden förvandlas till odödligt liv; där
det myckna onda, som tärer på denna världens liv och
fördärvar det, är försvunnet, och allt det goda, som här förgäves
efterlängtas och sökes, är levande sanning, så att den efter
liv och lycka törstande människosjälen därav mättas,
genomträngd av känslan: "Jag är salig I" Detta är det, som
den heliga Skrift korteligen kallar livet, emedan det först
är det egentliga livet, varuti intet mera finnes, som på något
sätt störer, fördystrar, avbryter livet; dit står vår längtan,
då i vår natur allting ropar efter liv och lycka, ja, då hela
skapelsen med oss under det mångahanda, som trycker
härnere, trängtar och suckar efter fullkomlig frigörelse (Rom.
8:18—22). Men till detta mål förer ingen av alla de vägar,
som människorna själva välja sig: odödlighetens liv i frihet
och salighet är icke något människoverk, icke någonting,
som världen framalstrar, utan ett gudsverk; dödliga, i
förgänglighetens tjänst fångade väsen, som icke en gång kunna
bevara från döden det liv, de redan hava, kunna aldrig
framkalla det sanna, det egentliga livet; nej, därtill fordras
skaparekraften: Gud, som har framkallat hela det
oöverskådliga världslivet, sådant det redan finnes, han allena
framkallar ock det, som ännu skall varda. Guds gåva är
det nya livet, lika väl som det gamla livet; genom Gud blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
