Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 Beck, Kristliga Tal.
de tolv, Judas. Penningar gällde det ju lika mycket för
fariséerna som för publikanerna; skillnaden var blott den, att
fariséerna icke grepo därefter på sam,ma grova sätt, utan
kastade fromhetens täckmantel däröver: med offer och böner,
med allmosor och välgärningar ville de åter gottgöra, vad
de på orätt sätt förvärvat sig (Matt. 23:14, 23; 6:2), och
trodde sig så kunna på samma gång tjäna Gud och mamon
(Luk. 16:13 f.). De visste också att framställa detta inför
människorna så väl, att fariseer-rättfärdigheten i hela Israel
gällde såsom det högsta, en människa kunde uppnå, och
Herren från början till slut måste strida emot den inrotade
inbillningen, att man på detta sätt skulle kunna komma
in i himmelriket (Matt. 5:20; jämf. 23:13; Luk. 12: 1 ff.).
Huru nära låg då icke för de nyväckta bland Herrens
lärjungar, i synnerhet för de ännu obefästade publikanerna, att
vid blicken på de överfromma fariséerna hålla sin förra
skötesynd, det orättfärdiga penningförvärvet, såsom förenlig med
fromheten och ursäktlig; och därför tillade Herren vid slutet
av sitt tal det ord, som alldeles icke hade bort vara utelämnat
från dagens text: "Ingen, som tjänar, kan tjäna två herrar
— I kunnen icke tjäna både Gud och mamon" (Luk. 16:13).
Detta var just riktat emot det fariseiska fr ömhets väsendet,
på det icke även publikanernas och de övriga åhörarnes
begynnande fromhet härav måtte besmittas och stanna på halva
vägen.
Men ock från deras egen gamla publikan-hantering hotade
dem ännu en fara och detta den största — den gamla
penningkärleken, mamon-anden, var ännu icke i och med inträdet i
Herrens skola utrotad, och den gamla publikan-sysslan såväl
som hela publikan-omgivningen medförde alltjämt nytt
tillfälle och ny frestelse till orättfärdigt penningförvärv. Den
herre, vilken de så länge av hjärtat invärtes hade tjänat och
ännu i det yttre åtminstone hade fortfarande att tjäna, var
världen med sitt goda och sin hushållning; och huru tänker
världen, den hedniska, den judiska och den kristna världen
i avseende på detta timliga livets saker? Den yttre
fortkomsten, penningförvärvet eller skattsam] andet är världens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
