Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40. Guds domar. 471
under slagen, att upptaga striden med "ödet", och om de ännu
helt snart övergående Guds straff och Guds välgärningar.
Guds stillatigande och påminnelser intet gagna, då närma
sig sådana människor den stund, då Gud upprycker dem med
roten; och följer så nedstörtandet i dödsriket (Luk. 13: 6—9;
Ps. 7:13 f.; 73:3—9, 18 f.; 49:15). I dödsvärlden måste
människorna helt och hållet sysselsätta sig med det, som de
här alls icke ville sysselsätta sig med: döden och domen;
intet annat än döden omgiver dem, den mörka, öde plats,
där förskräckelsen är konung och all tid är uppfylld av en
enda bidan, bidan efter denna världens yttersta dag (Job
17:16; 18:18; Hebr. 10:27). På den dagen, världsdomens
dag, handlar Gud icke mera med människorna såsom nu
blott medelst andra människors makt eller medelst
naturmakten; utan då framträder Gud ur sitt dolda rum i sin
högsta makts majestät (Upp. B. 11:15—18; jämf. Matt. 16:
27 f.). Och under det förut domar drabbat blott till varning
och bättring, så trätfas nu äntligen det onda i sin rot genom
den allt avgörande yttersta domen, vilken undanröjer för
alltid ur världen allt ont och skapar i en ny värld en ny,
oföränderlig ordning (2 Tess. 1:8—10; 2 Petr. 3:10—13;
Matt. 13:49 f.). Med denna den yttersta dagens inträde
är långmodighetens tid förbi; och efter alla föregående,
fruktlösa barmhärtighetsbevisningar går det i den yttersta domen
ej mera efter barmhärtighet, utan efter den rena
rättfärdigheten, icke mera efter blotta tuktans Iag, utan efter den
rättfärdiga vedergällningens lag, sedan alla den rättsliga
tuktens och den barmhärtiga godhetens lagar och bemödanden
blivit trampade under fötterna (Ap. G. 17: 30 f.; Rom. 2: 4 ff.;
Hebr. 10: 28—31; 12: 22—29). Det går väl drägligare för den
ene, svårare för den andre, allt efter vars och ens skuld
(Matt. 11: 22; Luk. 12: 47 f.); men för alla går det efter den
i människornas samveten inskrivna gudsdomen: misshag och
vrede, bedrövelse och ångest över alla människosjälar, som
göra det ont är och icke göra bättring.
Sörje nu en var, mina vänner, för sin egen själ, och nyttje
den ännu till buds stående nådetiden med dess långmodighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
