Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41. Lagrätt färdigheten. 475
en publikan för en större gärning i Herrens ögon än någon
annan gärning, för en gärning, varigenom hans synder
förgätas och han själv upphöjes ur den låga syndarehopen till
deras skara, som Gud själv rättfärdiggör i gärning och
sanning. Ty just sådana botfärdiga publikaner och syndare,
som erkänna sig vara vad de äro, och övervinna sig själva,
så att de av hjärtat ställa sig under Guds dom och nåd —
dem kom och kommer Guds Son till mötes såsom den levande
bönhörelsen av deras hön: "Gud vare mig, syndare, nådig!"
Han meddelar dem försoningen för deras synder, och
in-plantar i dem med sitt ord och sin Ande den himmelrikets
rättfärdighet, som är större än det, som på jorden kallas
rättfärdighet och som människorna kunna åstadkomma.
Därför säger Herren: "Den som ödmjukar sig, han skall bliva
upphöjd", vore han ock en publikan, en lastbar människa.
Men en sådan självförnedring trodde sig nu fariséerna
minst av allt behöva, emedan de voro motsatsen till
publikanerna. Fariséerna voro inga uppenbara syndare såsom
dessa, utan strängt laglydigt folk, mästare i ett lagenligt liv
(Ap. G. 26:4 f.), såsom publikanerna voro mästare i ett
laglöst liv; därför ställer Herren just båda emot varandra.
Utmärkte sig publikanerna framför andra genom öppna
lagöverträdelser, så utmärkte sig fariséerna genom punktlig
lagiakttagelse i hela sin yttre vandel; de aktade sig icke blott
för alla förbjudna och straffvärda handlingar såsom stöld,
orättfärdighet, äktenskapsbrott; även i avseende på vad i
lagen var befallt togo de saken så noga, att de hellre gjorde
för mycket än för litet; de bådo icke blott på de fastställda
tiderna i templet, utan därjämte även på gatorna; de höllo
fastedag två gånger i veckan, icke blott en gång; de gåvo
tionde, bidrag till gudstjänsten och allmosor (5 Mos. B. 26:
12) av allt sitt förvärv och sina inkomster, till och med av
de obetydligaste växter; och de läto ej heller fattas i
tacksägelseord till Gud. Härigenom blevo de hos hela folket
lika så mycket högaktade som publikanerna blevo
vanryktade; var publikan ett gängse skymford, lika med "syndare,
dålig människa", så var /ariseer-namnet en särskild äretitel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
