Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486 Beck, Kristliga Tal.
och världsliga medel, och tror så, att vad man ser är ock
allt — eller må vara att ännu möjligen ett obekant något
vore bakom, varuppå man dock icke vidare inlåter sig.
Hedningarne i Athen, de världsvisas huvudsäte, hade dock ännu
så mycken kunskap och tro, att de hade ett altare för den
okände Guden (Ap. G. 17:23); men huru många i den
nuvarande kristenheten, visa och ovisa, finnas icke, som icke
ens hava så mycket! I det de intet annat ära, än vad de
genom sina sinnen och sitt sinnliga förstånd förnimma, så
gives det för dem ej mera någon okänd Gud, utan på sin höjd
ännu ett okänt ting, såsom det fördolda ursprunget till vad
som lever i naturen, och såsom orsaken till vad som sker
i världen. Men att detta för dem okända ting vore ett
osynligt, andligt väsende, som verkar i allt och genom allt och
över allt, verkar det kända och okända; att ett väsende,
som uppehåller allt gott, allt förstånd, all kraft i människorna
och naturen, att ett sådant väsende även i sig självt har och
håller i sin makt allt gott, allt förstånd och all kraft; att
det således icke är ett naturligt och världsligt ting, utan ett
övernaturligt, övermänskligt andeväsende, vilket just därför
till åtskillnad från allt annat heter Gud, och att denne Gud
skall äras, älskas och prisas över allting, såsom den där gjort
allt väl, innan ännu mänskligt oförstånd och egen vilja kunnat
göra det illa, och som möjliggör och frambringar allt vad
gott ännu göres i världen — det är hos det minsta antalet
människor en fast, levande tro; ty även bland de många,
som ännu med läpparna bekänna det, är det få, för vilka det
är levande i hjärtat, för vilka det förblir sant och dyrbart,
vare sig det går dem väl eller illa.
Ack, den kristendom, som man i världen så kallar, står
på svaga fötter, och allt mäktigare intränger däremot otron,
som helt och hållet förer människorna bort från Gud. Varav
kommer dock detta? Gud har så gjort och inrättat värld
och människor, att vi skola söka världens Herre (Ap. G.
17: 26—28); men människorna mena nu så gärna, att Gud
måste osökt såsom ett vanligt ting stöta på dem, och en
oinskränkt Herre vilja de ingalunda hava över sig eller söka;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
