Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45. Yttre och inre arbete. 519
goda delen; Herrens andespis bortglömde hon för kroppens
bespisande så helt och hållet, att hon ännu därtill skulle
gjort sin syster förlustig densamma, om det fått gå efter
hennes oroliga sinne.
Det gäller således att i rätt ordning förbinda
hushållsomsorgen och överhuvud ens yttre verksamhet med andens
verksamhet, med det inre arbetet på själen, varav det eviga
livet beror. Till detta liv, uppåt, till ett himmelrike visar
kristendomen människan, den vill föra oss utöver världen;
men därför tager den oss icke ut ur världen (1 Kor. 5:10),
ur vår jordiska kallelse, i vilken man och kvinna skola arbeta
— utom där så är, att någon avskiljes till särskild tjänst
för andra människors själar. Så blevo apostlarne av Herren
kallade bort ifrån sitt fiske och ifrån sin husliga kallelse
till att bliva människofiskare. Men på det därav ej skulle
bliva något egenmäktigt bortlöpande och kringlöpande,
inskärper aposteln det ordet: vVar och en förblive i den kallelse,
vari han har blivit kallad" (1 Kor. 7:17, 20, 24); ja, ehuru
han själv skulle hava varit frikallad ifrån det kroppsliga
arbetet såsom av Herren kallad till arbetare i evangelium, så
handlade han dock så, att han kunde säga till de äldste i
Efesus: "I veten själva, att dessa mina händer (Paulus var
nämligen tältmakare, Ap. G. 18:3) hava gjort tjänst för att
skaffa nödtorftigt uppehälle åt mig och åt dem, som hava
varit med mig. I allt har jag genom mitt föredöme visat
eder, att man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga
och komma ihåg Herren Jesu ord, huru han själv sade:
Saligare är att giva än att taga" (Ap. G. 20:34 f.; jämf.
1 Tess. 2:9; 2 Tess. 3:7—9). Redan då, likasom senare,
innästlade sig i kristendomen en falsk andlighet: det fanns
människor, som uppträdde i självvald andlighet och
ödmjukhet, som handlade, såsom vore de upphöjda över kroppens
behov och sysselsättningar — men detta kallar samme apostel
att vara "uppblåst av köttsligt sinne" (Kol. 2:18, 23); ty
det är en och samma stolthet hos människan, vare sig hon
prålar med kroppslig prydnad och ståt, eller hon upphäver
sig genom försummande och ringaktande av kroppen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
