Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48. Levandegöraren. 547
all förnuftskraft och all världskraft? Är det icke just den
högsta, den gudomliga kraften, som giver all världen liv,
som, medan allt i världen dör, alltjämt åter framkallar nytt
liv (Ap. G. 17:21 f., 28; Rom. 1:19 f.)? Uppträder nu en
människa, som inför en mängd av ögon- och öronvittnen
uppenbarligen gör det, som allena den gudomliga kraften,
skaparekraften verkar i världen, så att han med sitt ord, med sin
blotta vilja framkallar liv, där döden dödat livet — är då
icke detta ett säkert tecken, att denna människa är utrustad
med gudomlig livskraft, så visst som den, som med förnuftiga
konstmedel gör en sjuk frisk, är utrustad med mänskligt
förnuft och mänsklig läkekonst? Detta erkände också folket,
som åsett gärningen; så naturligt det var, att förskräckelse
grep deras sinnen, då de sågo en död menniska plötsligt resa
sig upp, så naturligt var det ock, att den tanken fattade
deras ande: "Detta förmår blott Guds kraft"; därför prisade
de Gud och sade: "En stor profet har uppstått ibland oss",
och: "Gud har sett till sitt folk". Nu se många i sådant Guds
förhärligande blott vidskepelse, men falla därmed själva
först riktigt i vidskepelse, så att de måste tjäna det
fåfängliga, i stället för alla väsens väsen (Rom. 1:21—28): natur,
slump och människokonst äro nu de stora avgudar, vilkas
tillbedjan man finner förnuftigare och värdigare än
tillbedjan av en levande Gud, himmelens och jordens ende Skapare.
Om en sådan visste och vet ej den vidskepliga hedendomen
något; men Israel ägde från uråldriga tider kännedom om
Gud och prisade honom såsom alla goda gåvors Skapare
och Givare, prisade honom särskilt, där det goda och heliga
i kraft och makt var att skåda; och män, hos vilka en sådan
särskild kraft och makt i ord och gärning visade sig, aktade
man såsom profeter, genom vilka Gud besökte sitt folk. Men
huru går man nu för tiden till väga med stora män, som dock
alldeles icke nå upp till en profet? Deras egen andestorhet
och konst ärar man avgudiskt; deras höga naturgåva, deras
framgång förhärligar man på hedniskt sätt, utan att ens
taga hänsyn till om de använda den till det goda eller det
onda, för det heliga eller emot det heliga. På detta avgudiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
