Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50. Tro och syndaförlåtelse. 577
villigt givit sig in på den hårda väg, som Herren hade kunnat
bespara honom, ehuru han icke gjorde det; har icke låtit
vilseleda sig av några svårigheter, av någon falsk blygsel och
fruktan för människor, utan i ödmjukhet och tålamod tagit det allt
på sig och övervunnit. Det var tron, som verkade detta i
honom utan något särskilt helighetsverk; och den tron hjälpte
honom till syndaförlåtelsens tröst, så att Herrens nåd blev
för honom en gudomlig kraft och icke blott ett ord.
Betrakten så dem, som i den heliga Skrift prisas som
troende , särskilt i elvte kapitlet av Hebreerbrevet, betrakten trons
fader, Abraham, de troende lärjungarne och apostlarne, och
sammanställen dem med de till nåd upptagna publikanerna
och syndarne — alla blevo de benådade, dels utan några
särskilda verk, dels icke för sina verks skull, som alltid voro
ofullkomliga och otillräckliga inför Gud (Rom. 4:1 f.); nej,
för trons skull i sina verk blevo de benådade (Horn. 4:3, 12,
18—22; Jak. 2:20—22; Hebr. 11:8—19). Deras tro var icke
ett blott overksamt förtroende, utan var någonting verksamt
i dem och av dem: de måste i gärning bevisa ett
hjärteförtroende till Guds sannfärdighet, kärlek och makt; måste låta
sina synder ställas i ljuset, och söka, vaka och bedja; måste
göra sig lösa från sin tids falska meningar, vägar och
helgedomar, försaka ära och njutningar i världen, finna sig i
an-fäktningar och lidanden. Med en sådan tro kommo de därhän,
att densamma blev dem av Gud tillräknad till rättfärdighet,
så att Guds salighet blev i dem en kraft, och de förblevo däri
och tillväxte däri*). Deras vägs svårigheter, Guds ofta lång-
*) Luther skriver i företalet till Romarebrevet: "Tro är icke den
mänskliga mening eller dröm, vilken somliga hålla för tro. Och när
de se, att ingen bättring i levernet eller goda gärningar efterfölja, och
de likväl om tron kunna mycket höra och tala, falla de uti den villan,
att de säga: ’Tron är icke nog; man måste göra gärningarna, om man
skall varda from och salig.’ Det kommer därav, att då de höra
evangelium, så falla de till, och göra sig av sina egna krafter en tanke i
hjärtat, som säger: ’Jag tror’; det hålla de då för en rätt tro. Men
såsom det är en mänsklig dikt och tanke, vilken lämnar själva hjärtats
grund oberörd, alltså verkar den icke heller något, och ingen bättring
följer därpå. — Men tro är ett gudomligt verk i oss (av och genom
37. Beck, Kristliga tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
