Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586 Beck, Kristliga Tal.
hjälpa; men just därigenom stöta de mest emot, emedan man
allmänt ännu håller det för obetydligt, eller till och med
finner det oskyldigt, fromt och skönt.
Så måste profeterna hålla de strängaste straff- och
hotelsetal emot hovet, prästerna och folket till och med under
sådana fromma konungar i Israel som en Hiskia och Josia,
som dock i stat och kyrka hade avskaffat mycket dåligt och
infört mycket gott (man tanke på profeterna Jesaja och
Se-fan ja) ; och dock kommo ännu barn och barnbarn, innan
deras bestraffningar och hotelser, vilka nästan ingen ville
tro, besannades, innan måttet var fullt och den förutsagda
domen stod framför dem. Så måste Johannes Döparen och
Herren själv blotta sin tids skador inom alla stånd, från de
högsta till de lägsta, just där man alldeles icke förmodade
dem; de måste predika bättring för en var med hotelse, att
om de icke bättrade sig, de alla skulle omkomma, och först
fyrtio år därefter kom den förtvivlade skadan och det
förkrossande straffet till utbrott, varpå man icke hade velat tro,
då det ännu icke stod handgripligt inför en och det ännu var
tid till omvändelse. Så måste redan Paulus i de första
församlingarna, såsom hos korintierna och galaterna, framdraga
ur sitt gömsle den ringa surdegen, som dock hotade att
genomsyra hela degen, måste ivra med gudomlig iver emot en
köttslig, världslig kristendoms omärkliga insmygande och emot det
nya framträdandet av människosatser — detta onda, som först
århundraden därefter, sedan det i det hemliga och fördolda
jämte mycket gott allt mer och mer hade vuxit, omsider
såsom ett obetvingligt bann omsnärjde hela kristenheten. Men
på den tiden, då Paulus nämnde barnet vid namn, såsom
det ännu oskyldigt till utseendes låg i sina lindor, på den
tiden, då man ännu i brodden hade kunnat kväva det falska
väsendet och han just därför gjorde evangelii rena sanning
gällande däremot — obeveklig, om man än trodde sig mot
honom kunna åberopa sig på sådana, som voro ansedda
såsom pelare, ja om än en ängel ifrån himmelen stode emot
honom — då uppträdde de kristna själva så emot honom,
att han måste klaga (Gal. 3:1; 4: 16): "Så har jag då blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
