Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596 Beek, Kristliga Tal.
att han, som ntan kärlekens förbarmande själv varit förlorad,
så helt och hållet bortglömde förbarmandet emot en, som var
i samma belägenhet som han själv; att han därvid blott tänkte
på sin egen rätt, blott på vad hans medtjänare var honom
skyldig, icke på vad han själv var Gud skyldig? Huru kunde
han vedergälla sin herres högsta nåd med den högsta sträng
het emot en tjänare till just samme herre? Det visar, att hos
honom var ett ont hjärta, icke blott ett blint ivrande för
rättfärdighet; därför kallar nu även herren honom en "onå [-t}’á-nave"y-] {+t}’á-
nave"y+} en dålig tjänare, vilket han ännu icke vid skuldens
avräknande hade kallat honom; därför faller nu även tjänaren
ur den nåd, som han så föraktat, faller under samma rätts
stränghet, vilken han icke hade velat uppgiva gent emot sin
bönfallande medtjänare; i det han dömer sin gäldenär, just
därmed dömer han även sig själv: "Betala måste du vad du
är skyldig, utan nåd och barmhärtighet".
Huru tydligt, mina vänner, lär oss icke Herren i denna
berättelse, att Gud aldrig förlåter oss våra försyndelser emot
honom, om vi icke förlåta andra det, vari de fela eller förgå,
sif/ emot oss; att vi i våra egna saker måste handla med våra
medmänniskor, såsom (Jud i sin sak handlar med oss, icke
efter Motta rätten, utan efter kärleken; annars handlar Gud
en gång med oss, såsom vi med våra medmänniskor, nämligen
även efter Motta rätten och icke mera, efter kärleken. Besinna
dig då du, som så mycket håller på din rätt, som tror dig med
blotta redligheten hava gjort allt, och därmed menar dig
bestå inför Gud; besinna dig, under vilken förskräcklig lag
du ställer dig! Låt vara att du intet gör, som är emot den
uttryckliga lagen och är egentligt orätt — du gör dock därmed
ej mera än din blotta skyldighet; men därvid fordrar du
obetänksamt vad du tror dig på rättsgrund kunna fordra, och
tillåter dig vad rätten inrymmer åt dig; huru går det då?
Av idel rättstankar förgäter du dina skulder, dina skulder
emot Gud och hans tålamod och barmhärtighet emot dig;
du blir otacksam och förmäten emot Gud, hård och
obarmhärtig emot din medmänniska, när det gäller din rätt; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
