Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612 Beck, Kristliga Tal.
icke mera kan med enfaldigt öga se an sanningen, utan allt
måste hänföra sig till gammal vana och mening eller till
partisinnet och partivägen, och då det icke vill gå in därpå,
lägger man nät och snaror därför, under det tungan talar,
såsom om det blott gällde trossaker. Detta kallar Herren
att vara blind och en blind ledare; det är samma surdeg som
fariséernas, varmed de bragte sig och sitt folk i gropen (Matt.
15:14; Joh, 9:41), under det de så säkert trodde sig giva
Gud, vad Gud tillhörde, och blott ivra för hans namn och
hans sak.
Nu väl, mina vänner, är detta skrivet oss till förebild
eller icke? Och vad är att göra? Man måste behjärta, vad
den heliga Skrift så ofta säger: "Bedragen eder icke" (Jerem.
37:9; 1 Kor. 3:18; Jak. 1:22); förliten eder icke på edert
-eget hjärta, ej heller på vad hos människor gäller. Där gäller
blott, vad som redan blivit omtyckt och som vet att göra sig
omtyckt, vad som har vunnit ett anseende och därpå stöder
sig; därunder blir då den sanning, man mottagit och ännu
har, gjord till en människotjänare, så att det icke mera är
den sanning, som frigör; och vad man ännu icke har av
sanningen eller ens någonsin får, de gamla förgätna sanningarna
och de nya ännu icke erkända sanningarna äro misstänkta och
väcka ovilja, förkastas, ja, behandlas slutligen såsom
brottsliga och ett utsäde till fördärv; den som blott ser på,
huruvida något gäller eller icke gäller hos människorna, kommer
ofta, utan att han vet det, därhän, att han strider emot Gud,
och därför måste han lida hugg, om ock mindre än den, som
vet vad han gör (Luk. 12: 47 f.). Han måste lida hugg— ty
ingen inkommer i en sådan förvillelse och blindhet utan egen
skuld; Gud är icke en frestare till det onda och vill icke
människans fall, men han låter ej heller någon undgå de
frestelser, som skola pröva och luttra människans hjärta,
varvid hon måste visa, om hon har Gud och hans sanning kärare
och heligare än sitt eget käraste och heligaste: detta gäller
det och därefter avgöres det, om människan undfår mera till
det hon redan har, eller om hon åter förlorar vad hon förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
