Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636 Beck, Kristliga Tal.
till att icke gå förlustiga sanningens smala väg under tidens
dårskaper och förvändheter, till att emot dess inflytelser, mot
vilka eder egen kraft med bästa vilja dock icke räcker till,
kunna ställa hans råd och räddning, som är starkare än
världen.
Men först och sist måste vi göra oss angelägna om
sanningens väg, om det inre väsendet och livet, vilket av Gud är
och till Gud förer, icke om det yttre skenet och den yttre
fördelen, som världen efterjagar; vi måste finna oss uti att icke för
oss och våra barn trakta efter höga ting, utan gärna bliva i
ödmjukhetens stånd, och avsäga oss världens glans, som blott är
ett skum; men den ära, som allena är av Gud, måste vi söka,
om den än medförer smälek hos människor, som icke känna
Gud. Vi få icke, när vi gå till Gud med våra böner, göra till
huvudsak hjälp och framgång i det yttre, lindring och befrielse
ifrån yttre svårigheter och besvärligheter, av vilka vi lida med
våra barn eller genom dem; utan huvudsaken är Guds inre
verk i själen, vad som är oss tjänligt till trons och kärlekens
uppväckelse och övning, till Guds nåds vittnesbörd i hjärtat,
till hans krafts betygelse i vår svaghet, till maning och
dragning att ingå i hans gemenskap. Därför måste vi ofta länge
och mycket förödmjukas och övas genom allehanda
besvärligheter, omsorger och förtretligheter, som av våra barn
förorsakas oss; även fromma föräldrar, för vilka det är allvar
inför Gud med barnauppfostran, kunna hava dåliga barn,
såsom Samuel; även allvarliga bedjare kunna ofta på länge
icke vinna förbättring och hjälp, utan måste i djupaste
svaghet låta sig nöja med Herrens evigt vissa förbundsnåd, med
hans uppehållande kraft och med hans tålamods ord, måste
fritt lämna åt Herren den stund, då han vill framkalla ljuset
ur mörkret, och måste vid all ståndaktighet i bönen låta vara
sig sagt:
Guds tid är viss, om än fördröjd,
Då bönens sådd blir skördefröjd.
Ja, mina älskade, om det ock vid allt kristligt allvar i
uppfostran och bönen ofta på länge icke kommer till rätt ande och
liv hos barnen, till den så mycket efterlängtade bättringen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
