Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förklaring af ackordens beteckning.
Till ledning för gitarrister anvisas under musiken de gällande ackorden. Dessa äro
af trenne slag: :
1) Durackord, som betecknas med grundtonens bokstaf, t. ex. D.
2) Septimackord, som betecknas med grundtonens bokstaf åtföljd af en mindre,
hvars ton (den s. k. septiman eller den sjunde) bör ingå i ackordet på någon af de högre
strängarne, Ex, DC. :
j Mollackord, som betecknas med grundtonens bokstaf åtföljd af ett M. Ex. DM.
Sådan enkel beteckning innebär alltid, att grundtonen äfven anslås såsom bas. Då”
en annan fon än ackordets grundton skall spelas såsom bas, står denna bastonens bokstaf
före ackordets beteckning, hvilken senare alltså gäller endast för de tre högre tonerna i
ackordet.+) Således betyder GC G-bas men C-ackordet för öfrigt, DGF D-bas men GF-
ackordet på de högre strängarna, 0. S. v. Ä
C-skalans sjunde ton betecknas enligt detta lands bruk med B och icke med EL
o D E F G A B EA BG
mg rn t rn
hm lt ni OR nr rn
2 I Ä IA 4
Ceh De ED Fålour) GF AG BA EAG DÅBA
Är od TO Om OR
1 " Ce
4! HT RN I" T " II If Lä TGL
B>(ovur) DM om FÅM CM Am BM EAM BEM
ann | mm I
el (1 Bär a KET
Inn "Nu linn TA i | IL t
Ackordens förhållande till hvarandra åskådliggöres genom ofvanstående afbildningar
af gitarrens första lägen. De svarta prickarne och ringarne visa, vid hvilka band vissa
strängar skola tryckas för ett gifvet ackord ;stå prickarne eller ringarne på sadeln (öfverst
på hvarje bild), antydes dermed lösa strängar. Der två ringar förekomma, står det den
spelande fritt att använda den ena eller den andra. Man jemföre noga durackorden med
de motsvarande septim- och mollackord, som stå under hvartdera, lldenstund C-moll,
F-septim och F-moll ej förekomma i denna bok, hafva dessa undantagsvis fått lemna rum
för enstaka ackord, som användas. De sju bilderna till venster i hvarje rad visa ackorden
med enkel beteckning (grundtonen bas), de två längst till höger äro exempel på ackord
med särskild basbeteckning.
I några fall har det befunnits nödvändigt att utsätta alla bokstäfverna i ett ackord,
då den första (stora) bokstafven betecknar basen, och de öfriga (mindre) beteckna toner-
na på de högre strängarne.
Bokstäfver omslutna af parantes ( ) beteckna endast ensamma toner och icke hela ac-
kord. Stor bokstaf i sådana fall betyder, att tonen bör sökas på någon af de tre djupa strän-
garne (bassträngarne), hvaremot liten bokstaf åsyftar de tre högre strängarne.
Ett ackord bibehålles, till dess det aflöses enligt nästa bokstaf.
Ett korstecken efter en bokstaf höjer tonen ett halft tonsteg (ett band), två korstecken
ett helt tonsteg (två band), och ett b-tecken sänker tonen ett halft tonsteg.
Capo I betyder Capo dastro på 1:a bandet o. s. v.
Det har ej befunnits praktiskt att allestädes gifva samma harmoni för gitarr som för
orgel, hvadan man bör endast med sträng urskiljning använda de både instrumenten till-
sammans,
Der ett halft taktmått eller mera passerar mellan tvenne beteckningar, anslås i allmän-
het endast basen på accentuerade taktdelar (strax efter ett taktstreck och, i tvådelig takt,
midt i taktmåttet) samt det öfriga af ackordet på icke accentuerade taktdelar. Förekom-
ma ackorden tätare, böra de i sin helhet anslås hvart och ett på sitt taktslag. För öfrigt
måste det lemnas åt den spelandes musiksinne att i hvarje särskildt fall bestämma takt-
delningen.
+), Teoretiskt betraktadt, ligger ock i de flesta fall hela ackordet i de tre toner, som
tagas på de höga strängarne. 252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
