Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
”Men <lu liar icke ögonen fasta pä honom,”
anmärkte Serooge.
”Men jag ser honom ändock, sade anden.
återtog Serooge. ”Jag behöfver blott
svälja den, för att i hela min lifslid anfäktas af
en hel legion andar, alla af min egen fabrik.
Dumheter,’säger jag, bara dumheter!”
Här uppgaf anden ett förfärligt anskri och
skakade sina kedjor med ett sä fasavackande, döf-
vande rassel, att Serooge måste hålla fast sig vid
stolen, för att icke falla i vanmagt. Men sa myc-
ket större l.lef hans angest, när spöket tog al sig
duken, som satt bunden kring dess ansigte, lika-
som vore denna alltför varm, och dess nederkak
nu föl! ned emot: bröstet.
Serooge sjönk på sina knän och höll händer-
na för ögonen.
”Nåd!” ropade han, ”Nåd! Gräsliga phan-
torn, hvi förföljer du mig?”
”Menniska med det vid det jordiska fasta hjer-
lat!” svarade anden, ”tror du pa mig eller icke!
”Jag tror,” sade Serooge; ”jag måste ju tro.
Men hvarföre vandra andar omkring pa jorden,
och hvarföre komma de till niig ?
Spöket svarade: ”Det är hvarje menniska pä-
Wdt, att; anden inom henne skall vandra omkring
bland’ sina medmenniskor och ströfva omkring vult
och bre.lt; gör anden icke detta under menn.skans
lifslid, så måste han göra det efter döden. Han
blir då dömd att vandra omkring uti verlden, —■
o ve mig! — för att se det, hvari han icke kan
tiiera någon del, men hvari han kunnat deltaga,
när menniskan lefde, och hvarigenoin han kunnat
göra sig lycksalig.”
Spöket uppgaf på nytt ett högljudd! anskri,
skakade sin kedja och vred sina skugghander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
