- Project Runeberg -  Jul-aftonen /
25

(1844) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25
Luften var uppfylld med spöken, som utan
rast och ro sväfvade af och an, allt under upp-
bäfvande af ångeslfulla klagorop. Hvar och en
af dessa skepnader har en kedja, liksom Marley’s
ande; några (de voro kanske brottsliga styresmän
ofver folkslag) voro hopkedjade med hvarandra;
ingen var fri. Mången hade varit Scrooge be-
kant under det de lcfde; han kände t. ex. full-
komligt igen en gammal ande i en hvit vest, som
släpade efter sig en ofantligt tung penningkista
och jämmerligen klagade, att han icke kunde hjel-
pa en gammal hustru med ett barn, som han såg
nere på gatan vid tröskeln till en port. Allas
qval bestod ögonskenligen deri, att de sökte göra
menniskorna godt, men för alltid förlorat förmå-
gan dertill.
Om skepnaderna smälte hort i töcken, eller
om töcknet omhöljde dem, det kunde Scrooge icke
afgöra; men de och deras röster försvunno på en
gäng, och sedan såg det ut derutanföre alldeles
så, som när han gick hem på aftonen.
Scrooge slog igen fenstret och undersökte
dörren, hvarigenom anden kommit in. Denna var
ännu igenlåst och riglad, såsom han sjclf låst och
riglat den. Han försökte säga ”dumheter”; men
förmådde icke få ens första stafvelsen öfver sina
läppar, och som han , antingen i följd af den o-
vanliga själsspänningen eller dagens ansträngnin-
gar, eller i följd af sin blick inåt den osynliga
verlden eller sitt samtal med anden, kan hända
ock emedan det yar långt lidet på natten, kände
sig i stort behof af hvila, kastade han sig genast
på sängen, utan att kläda af sig, och insomnade
ögonblickiigen.
3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:44:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julaftonen/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free