- Project Runeberg -  Jul-aftonen /
51

(1844) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51
Den innevarande julens ande reste sig frän
sin thron, ocli Scrooge yttrade med ödmjukhet.
”Ande, för mig hvart du vill! Redan nästför-
flutna natt har jag, dertill nödd och tvungen, gjort
en utvandring och erhöll derunder lärdomar, som al-
drig skola gå ur mitt minne. Jag skulle äfven
vilja hemta undervisning af dig, om du i denna
natt har någon lärdom att meddela mig.’1
— ”Vidrör min mantel!”
Scrooge gjorde som honom sades och höll
sig fast uti andens mantel.
1 ögonblicket försvann allt , löfqvistar och
klad, röda här, kalkoner, gäss, villbråd, höns,
kött, grisar, korfvar, ostronträn, pastejer och pud-
dingar, äplen och punsch. Likaså försvann rum-
met, elden, det rödaktiga ljusskimret, sjelfva den
nattliga timman, och de stodo på en gata i City
sjelfva juldagsmorgonen. Här (det var hvasst kallt)
höll folket en något skrålande, men munter och
icke obehaglig musik dermed, att de bortskottade
snön utanför trappstegen till portarna och från
taken till sina hus, hvarvid barnen utbrusto i gälla
fröjderop, så ofta en stor snöklump rasade ner
på gatan och spridde sig omkring i luften som
ett litet sjelfgjordt snöfall.
Husen sägo rätt svarta ut, och fenstren ännu
svartare samt stucko af mot det släta hvita snö-
täcket på taken och den smutsigt hvita snön pä
galorna, hvari vagnarnas och kärrornas tunga hjul
dragit djupa fåror, hvilka i oändlighet genomkor-
sade hvarandra, der de stora gatorna grenade ut
sig. Himmelen var dyster; till och med de kor-
taste gatorna tycktes likasom tillsperrade af en
grå, till hälften fugtig, till hälften sammanfrusen
dimma, hvars tyngre partiklar nedföllo i ett regn
af sotatomer, likasom hade alla skorstenar i Stor-
Britannien kommit öfverens att råka i brand, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:44:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julaftonen/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free