- Project Runeberg -  Jul-aftonen /
64

(1844) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64
pantlånare, ocli det visste lian ock. Men de voro
lyckliga ock tacksamma; de älskade hvarandra
och voro nöjda, och när de försvunno i fjerrarf
samt under dropparna från andens fackla, kvilka
han lät falla öfver dem, sågo ännu lyckligare ut,
kunde Serooge icke vända sina ögon fran dem,
framför allt icke från lilla Tim, ända tilldess de
voro alldeles försvunna. ,
Det hade blifvit mörkt och snöade dugtigt,
och, under det Serooge med anden skréd igenom
patorna, gnistrade och blänkte i alla kok och
rum stora eldbrasor, alt det var lust och glädje
att se på. Här såg man i det fladdrande ljus-
skenet förberedelser till en vänskaplig maltid,
pannor, grytor, kittlar ångande och kväsande pa
och framför elden samt mörkröda gardiner, hvil-
ka just nu drogos igen, för att afskilja mörkret
från ljuset. Der sprungo alla barnen i ett hus
ut i snön, för att möta sina gifta systrar, broder,
kusiner, onklar och tanter, och att forst helsapa
dem. Der såg man skuggor röra sig bakom len-
stren; förmodligen gäster; och hör trippade natta
flickor, beslöjade och instoppade i varma kap-
por, men icke desto mindre oupphörligt pratan-
de, med lätta steg till ett hus i grannskapet, och
ve de unga män, som sågo dessa täcka varelser
hoppa in öfver tröskeln.
Att döma efter antalet af dem, som skynda-
de till bekanta, hade man kunnat tro, att ingen
enda stadnat hemma, för att helsa de besökande
välkomna; och likväl väntade man främmande i
livarje hus, och i hvarje kamin sprakade mun-
tert den trefliga hrasan. Hur’ fröjdade sig ic >e
Julens ande deröfver! Han blottade sitt lire a
hröst och öppnade sin stora hand, sående med en-
na ut glädje öfver alla. Till och med lykttan-
daren, som sprang framför dem på den moi a

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:44:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julaftonen/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free