Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
dcns finger pekade frän grafven på Scrooge ock
frän Scrooge äter på grafven.
”Nej, ande; nej, ack nej!”
Fingret fortfor med sin rörelse.
”Ande! ’ ropade kan nu oek fattade skepna-
dens mantel; ’ ande, kör mig! Jag är icke längre
den man som jag var. Jag vill icke vara den
man, som jag utom dessa tilldragelser skulle
varit. Säg mig, om jag kar något att koppas!”
För första gången tycktes kanden darra.
Gode ande!” fortfor Scrooge ock kastade sig
ater ned inför konom. ”Du kar medlidande med
mig; jag ser det. .Gif mig ett tecken, alt jag ge-
nom en förändrad lefnad också kan förändra de
skuggor, du visat mig!”
Den vänliga kanden darrade.
’ Jag vill hedra jul i mitt kjerta ock söka
fira jul kela året igenom. Jag vill lefva i det
förflutna, det närvarande ock det tillkommande.
Andarne af alla dessa tre skola vara verksamma
inom mig. Jag vill ieke tillstoppa mina öron för
de lärdomar, de gifva mig. Ack, säg mig, om
jag kan utplåna skriften från denna sten!”
1 sin ångest fattade kan andens hand. Denna
sökte lösgöra sig; men kan var stark i sin kön
ock köll henne fast. Anden, starkare ännu, stöt-
te konom tillbaka.
Han knäppte ihop sina känder och höjde
dem till ännu en bön om förändring i sitt öde,
men varseklef derunder en förändring i skepna-
dens dok ock draperi. Pkantomet förminskades,
sjönk ikop ock sammanföll till en sängstolpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
