- Project Runeberg -  Julfrid / 1898 /
16

(1897-1901)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget 1898

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och huru härmed än
må förhålla sig, så få
vi väl från kristlig
synpunkt i detta fall
betrakta kriget och
amerikanerna som ett Guds
gissel öfver spanjorerna
för deras många och
stora synder icke minst
med afseende på deras
behandling under
århundraden af ett under
dem lydande folk
och land. Detta äfven
om samma lefvande
gissel å sin sida vid
fredsbrottet och under
stridens fortgång handlat
i sådana syften och
begått sådana handlingar,
att det därför i sin
tur och i sinom tid måste ha att vänta sitt tuktans gissel.
Ty så växla de mänskliga ödena. Han som regerar världarna
styr ock folkens ingång och utgång samt bestämmer
gränserna både för deras framgångar och nederlag.

Man må för öfrigt säga hvad man vill om amerikanernas
sätt att föra detta krig, det erkännandet måste dock
rättvisligen gifvas dem, att åtminstone många af dem och
i synnerhet af deras ledande män gjorde hvad de kunde
för att afvärja krigets vådor och yttersta fasor. Särskildt
är detta fallet med presidenten Mac Kinley. Som ofvan
sagts försökte han i det längsta hindra krigets utbrott och
genom hotelser tvinga spanjorerna att draga sina trupper
från Kuba eller inställa fientligheterna och gifva kubanerna
själfstyrelse. Men när detta ej hjälpte, utan kriget det
oaktadt utbröt, gjorde han äfven sitt bästa för att det skulle
kosta så litet blod som möjligt. Huru minnas vi icke, när
han vid beskjutandet af en stad på den olyckliga ön telegraferade
och uppmanade sina trupper att skjuta på murarna
och husen men skona invånarna.

illustration placeholder
Havanna.

Att kriget likväl ej aflopp utan att grymheter blefvo
begångna å båda sidor, är klart. När förekom väl ett krig
utan att vara förenadt med större eller mindre grymhet?
Omöjligt! Ty kriget är i sig själf en grymhet, en förbannelse
öfver jorden för syndens skull, som skall fortfara så
länge denna regerar i otrons barn, äfven om människor
genom kloka och välvilliga åtgärder kunna mildra
dess förhärjande verkningar och understundom inställa
uppskjuta dess utbrott.

Förra årets »Julfrid» hade att förete åtskilliga bilder
från ett då nyss utkämpadt krig. Tyvärr har den äfven i
år anledning att komma med sådana. När skall en Julfrid
utkomma, hvilken man ej kan finna anledning att blanda
med strid? Sannolikt ej i detta århundrade. Ty det är
snart slut, och det ser ut, som om det allt mer och mer
bereder sig att »gå ner i blod». Möjligen äro de två under
dessa senaste år utkämpade större krigen blott en inledning
till den sedan länge väntade stora sammandrabbningen
mellan nationerna. »När de säga: det är frid och säkerhet,
då kommer ett plötsligt fördärf öfver dem».

Men det skall komma en julfrid, som ej är blandad
med strid. Den skall komma. När »rättfärdigheten öfvertäcker
jorden såsom vattnen hafvets botten», då krigar man
ej mer. Ty man har ingenting att kriga om. Alla äro sams
och eniga. Ingen är den andres ovän. Frid i himmelen
och frid på jorden! Härliga julfrid, då Guds son sitter på
tronen och för spiran öfver allt, som då är honom underlagdt.

Då är äfven 1898 års krig, som nu kommer att efterlämna
djupa märken, ett minne blott – nej, icke ett minne
ens; ty äfven det skulle störande inverka på friden och
får ej finnas där
denna ensam skall
råda. Det är för
evigt med alla sina
följder bortsopadt
från jorden, och
ingen skall mera
tänka på krig.

Då varder det ordet
fullbordadt, om
än i en annan
mening än det
ursprungligen
förekommer (2 Kor. 5:
17): »Det gamla är
förgånget, se, allt
har blifvit nytt!»

O, vore vi där!

Hmn.

illustration placeholder

Manila.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:09:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julfrid/1898/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free