Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte nordiska söndagsskolmötet i Kristiania
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Femte nordiska söndagsskolmötet i Kristiania.
De nordiska söndagsskolmötena
kunna nu sägas hafva genomgått
sitt första utvecklingsskede.
Hittills hafva de nämligen anordnats
i samband med och, så att säga,
stödt sig vid de allmänna nordiska
skolmötena. I år ville man emellertid
se, om icke barnet kunde stå
på egna fötter, d. v. s. om icke
söndagsskolans arbetare och vänner
vore så många och deras intresse
för verksamheten så stort, att
ett själfständigt söndagsskolmöte
kunde med framgång anordnas.
De norska söndagsskolvännerna stodo i tur att
härbergera detta med ett särskildt intresse motsedda
möte. I bättre händer kunde icke heller den kräfvande
uppgiften läggas. Norrmännen äro ett kraftigt och storslaget
folk, hvilket, lika väl som det svenska, »skämmes
vid att hafva litet gjordt». Härom vittnade otvetydigt
det femte nordiska söndagsskolmötet. Man hade under
detsammas förlopp en ständig förnimmelse af, att det
hade arbetats mycket och bedits mycket för detta möte
och att såväl det ena som det andra skett i kärlek och
med glädje.
Som mötesdeltagare voro anmälda omkring 750
personer, däraf 150 från Sverige, ungefär lika många
från Danmark och ett 20-tal från Finland.
Mötet öppnades söndagen den 26 juni med högtidlig
aftongudstjänst i Vor Frelsers Kirke samt en välkomstfest
i mötets lokal, Calmeyergadens missionshus,
som för tillfället var rikt smyckadt.
Här framfördes af de olika nationernas representanter
ömsesidiga hälsningar och välönskningar för
söndagsskolverksamheten i allmänhet och detta möte i
synnerhet.
»Måtte vi för hvar dag komma något högre»; »måtte
Guds kärlek utgöra ångan i vårt arbete»; »låtom oss
böja oss ned, endast då kunna vi nå de små barnen!«
så ljödo på skilda språk förmaningens ord.
Det kändes som ett stilla duggregn, som förebådade
en stundande riklig vederkvickelse.
Måndagen och tisdagen ägnades uteslutande åt
förhandlingar.
Som mötets ordförande fungerade den norska bestyrelsens
ordförande pastor K. M. Eckhoff, Kristiania.
Till svensk ordförande utsågs pastor K. J. Montelius,
Stockholm.
Seger öfver hela linjen förkunnade pastor Hoffmeyer
rörande söndagsskolans verksamhet i Danmark,
och liknande resultat inberättades äfven från de öfriga
nordiska länderna.
Följande tablå utvisar det ungefärliga antalet
söndagsskolbarn i dessa länder vid början och slutet af
den sista treårsperioden:
År 1895. År 1898.
Norge............ 57,674 65,000
Sverige ......... 200,000 253,000
Danmark......... 60,000 75,000
Finland ......... 165,000 160,000
Så glädjande ofvanstående siffror ju än äro, må
dock erinras om, att de, hvad beträffar vårt land,
beteckna endast omkring 31 proc. af samtliga barn inom
skolåldern och att procenttalen för de öfriga länderna
tydligtvis äro ännu mindre. Det öfvervägande flertalet
af barn står således ännu utanför söndagsskolan.
I Sverige har, som bekant, söndagsskolmissionen
från början varit en de enskilda kristnas sak; först i
senare tider har den tagits om hand af söndagsskolföreningar,
missionsföreningar och friförsamlingar. I de
öfriga länderna däremot har söndagsskolan varit och är
ännu en företrädesvis statskyrklig angelägenhet, och de
utom statskyrklig ledning eller uppsikt stående söndagsskolorna
utgöra där ett mindretal. I åtskilliga af Finlands
undangömda trakter ersätta söndagsskolorna delvis
folkskolan, i det de äfven meddela undervisning i
innanläsning m. m.
Helt naturligt måste denna söndagsskolans olika
ställning i de nordiska landen också betinga olika
uppfattningar rörande frågor sådana som »söndagsskolans
betydelse för församlingslifvet»; och »betydelsen af
gemensamma bibeltexter». Om dessa spörsmål uppstod
vid mötet en liflig diskussion, hvarunder svenskarne i
allmänhet häfdade en mera fri ståndpunkt och gåfvo
företrädet åt de internationella texterna, medan man från
de öfriga nationernas sida gjorde gällande söndagsskolans
samhörighet med de statskyrkliga gudstjänsterna
och i anslutning därtill höll fast vid högmässotexterna.
Någon enhet i detta hänseende lyckades man således
icke uppnå.
Men i möteslokalens fond lyste i frisk grönska de
sköna orden: »Lader de smaa börn komme till mig»,
pekande på söndagsskolans hufvuduppgift, om hvilken
alla kunna enas och under hvilken alla andra hänsyn
måste underordnas. Kanske var det behjärtandet af
dessa Jesu ord, som gång efter annan manade fram den
sköna sången: »Jesum, Jesum, Jesum sikter Alt mit
Hjertes Önske til» o. s. v. Åt det hållet »siktade» också
hela mötet från början till slut. Därom vittnade sådana
ämnen som »Jesus Kristus såsom förebild för söndagsskolläraren»,
m. fl.
Såsom en värdig afslutning förekom på onsdags
f. m. gemensam nattvardsgång enligt norsk ritual, en
oförgätlig stund, erinrande om den dag, då folk af icke
blott tre utan af alla tungomål och släkten skola sitta
till bords i Guds rike.
Och så slog afskedets timma.
Liksom mästaren i afskedets stund tog sina lärjungar
med sig upp på Oljoberget, så förde de norska
vännerna sina gäster upp på det högsta af de höga berg,
som omgärda deras hufvudstad. Här uppe på Frognersätern
med dess härliga utsikt öfver stad och fjord,
öfver höjd och dal, ända bort till de hvit glänsande
snöfjällen i väster, här ljödo ännu en gång de nu så
välbekanta rösterna, riktande sinnet ändå högre upp till
»de berg, från hvilka hjälpen kommer», upp till honom,
som sade: »När jag varder upphöjd från jorden, skall
jag draga alla till mig».
Och så var efter ömsesidiga tack och farväl det
femte nordiska söndagsskolmötet slut.
Det hade på ett slående sätt ådagalagt betydelsen
äfven för kristendomen af de nationella egendomligheterna
och olikheterna.
Norrmännens djupa uppfattning och fasta allvar,
svenskarnes och finnarnes känslofulla innerlighet och
danskarnes frimodiga glädtighet bildade liksom ett prisma,
genom hvilket kristendomssanningarna bröto sig och därigenom
framstodo i en ännu rikare skönhet.
Nästa möte hålles i Köpenhamn 1901.
J. E. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
