Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Svening Johanson. Af O. Bång
- Moll-ackorder i julekväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till några veckor före sin hemgång, fick Svening Johanson oafbrutet
tjäna sin mästare och arbeta i hans vingård. Först såsom
en nitisk banbrytare för lekmannaverksamheten, sedan såsom
ordinarie resepredikant, hvarunder han genomrest mellersta och
södra Sverige i alla riktningar, och sist såsom lokalpredikant i
Jönköping. I förra årets »Julfrid» skildrade Svening Johanson
sina erfarenheter och intryck härom. Nu har han fått lägga
ned vandringsstafven, och på sin Herres kallelse gå och hvila
sig för att uppstå till sin del när dagarne hafva ända. »Borta är
icke hemma, och hemma är icke borta», brukade Svening Johanson
ofta med tårfyllda ögon säga, när han talade om lifvet
I början af 1870-talet.
Jönköpings Missions - Förening
Ordförande
Kolportörer
H. Odencrants. J. Ljungqvist.
Svening Johanson. P. A. Hultman. P. Johnsson.
Samuel Johanson. S. Mattsson. A. J. Andersson. P. A. Malm.
Joh:s Johansson. C. P. Toll. S. A. Stridbäck.
S. Smedberg. Aug. Pohl.
här på jorden och om fadershemmet bortom tidens gräns. Nu
är han själf hemma och icke mera borta.
Svening Johanson föddes den 1 december 1827 i Stengårdshults
socken. Antogs som ordinarie predikant i Jönköpings
missionsförening den 1 mars 1854 och verkade där i trettio år
eller till 1884. Blef kallad till friförsamlingens i Jönköping
föreståndare år 1885. Såsom en egendomlighet må nämnas, att
han installerades eller välkomnades till församlingens föreståndare
långfredagen 1886, och nedmyllades i jordens sköte eller
vigdes till sitt sista hvilorum långfredagen 1898. Tusentals
människor följde hans stoft till kyrkogården och uttalade
frid och välsignelse öfver hans minne!,
*
Moll-ackorder i julekväll.
O Betlehemsstjärna i julekväll,
Kom åter och lys öfver svenska tjäll,
Som fordom du lyste i tiden!
O kom och säg oss det budskap kärt,
Som re’n i vår barndom vi älska lärt:
Att Jesus är kommen med friden!
I världen är örlig för syndens skull,
Af blodig klädnad är jorden full,
Och bröder ses hata hvarandra.
Och furstar sträcka sin snikna hand,
Att roffa åt sig båd’ folk och land
Och ingen dem vågar att klandra.
Och egennyttan med krämaresjäl
Blott söker fylla sin kassa väl
Med guld, som fuktats af tårar;
Och ljuset, som lyser i Herrens ord,
Man gärna vill släcka på bondens bord
Och stämpla de fromma som dårar.
Åt köttet förskönad frihet gifs.
Ur diktens källa, det skänkes till lifs
Åt folket förgiftade vågor.
Där sångens bölja flöt klar och ren
Och återspeglade solens sken,
Där brinna nu lustarnes lågor.
O Sverge, Sverge, mitt fosterland,
Där harpan förr slogs utaf bardens hand
Till toner, så rena, klara!
Skall denna härliga, gyllne tid,
Då skaldernas sång ljöd ren och blid,
Snart tillhöra minnena bara?
Skall ungmön rodna af dygdig harm,
Skall yngling knyta en senfull arm,
Att krossa gycklarens lyra?
Är harpoklangen om fadrens dygd
För gammalmodig i Sveriges bygd
Och glömd för besinningslös yra?
O väktare, res dig på Sions mur
Och kväf i sin linda den onatur,
Som födes i sång och i saga!
Ja, skynda innan det blir för sent
Och sopa vårt härliga tempel rent
Från dem, som i skam det vill draga.
Så klagar jag för dig, o stjärna blid,
Och beder dig lysa din julefrid
Utöfver förvillade sinnen.
Törhända de skola ännu en gång
Vid Betlehemsstjärnan och herdars sång
Bevekas af barndomens minnen.
Kanhända skall ännu det svenska folk
I sången finna sin bästa tolk
För fromhet och sanning och ära;
Kanhända skall stjärnan i österland
Ånyo lyfta mot himlens rand
De dygder, vi hålla så kära.
Välkommen, välkommen du stjärna klar
Med bådskap på nytt om de framtidsda’r
Då fridsfursten ensam skall råda!
Ja, skänk oss re’n nu, en flod af ditt ljus,
Att värna vårt hjärta och lysa vårt hus,
Vi längtansfullt efter dig skåda.
Eric.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:09:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/julfrid/1898/0023.html
