Julfrid / 1899 / 26 (1897-1901) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Dalabygd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dalstugan på Vidablick.

I Dalabygd.

Hur julisolen lyser klart
Och sinnet stämmes underbart
i stilla sabbatsstunden!
Kom låt oss följas, du och jag,
och andas några friska drag
af skogsdoft uti lunden;
i dag är Rättviks högtidsdag.

I mångbesjungen Dalabygd
man samlats uti granars skygd
vid Siljans fagra stränder.
Af folk, som hemlandsdräkten bär,
en brokig skara ser man här
hvarthelst man blicken vänder;
det märks att man i Dalom är.

Hur lätt man här i tanken far
till flydda, ärofulla dar,
till Wasakungens tider,
då folket här vid Siljans strand
till himlen lyfte kraftig hand
och svor att uti strider
försvara älskadt fosterland.

Nu samlas det från mödans id,
ej mer till blodig kamp och strid,
men följer dock sin vana.
Nu man ur huse vill man gå
med glädje för att samlas få
kring korsets helga fana
med samma hjältemod som då.

Hur folket lyssnar, stilla, lugnt,
och sanningsordet faller tungt
i månget öppet hjärta!
hur nådens ande talar tröst
och väcker hopp i månget bröst,
där nyss rådt bitter smärta!
Än vågen lyder Jesu röst.

Hur stort att i vårt fosterland
från Kölens fjäll till Sundets strand
Guds frälsningsbudskap skallar!
Att Sveas ädla, fria män
i täta led sig fylka än,
när kungars Kung dem kallar!
Mot framtid ljus det visar hän.

Ej mindre ädelt är det värf,
hvars mål det är att från fördärf
af andlig art oss rycka;
än det att uti timligt krig
på lif och död tillkämpa sig
en oviss segerlycka
med nöd och jämmer kring sin stig.

Så träd då fram ur granars skygd,
du väna bild från Dalabygd,
och lär oss Sverige skatta!
Säg oss, hur på Guds vägar vi
ett fritt och lyckligt folk må bli,
lär oss vår uppgift fatta!
Och sen med skalden sjunga vi:

”Nu stråla blomsterprydt, o land,
höj öfverallt en löfrik strand
ur sommarvarma vågen,
låt rodna dina fjällars topp,
låt skimra dina strömmars lopp
och slå mot himlabågen
i glans ditt Silja-öga opp!”

                 Efr. Sbm.

Vasamonumentet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>