Julfrid / 1900 / 18 (1897-1901) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kom ihåg Jesus Kristus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kom ihåg Jesus Kristus.

2 Tim. 2: 8.

Det finnes väl knappast något, som Gud i sin
stora kärlek så ofta söker föra i vår
hågkomst, som vår dyre frälsare Jesus Kristus.
Då din fader eller moder första gången
lärde dig knäppa dina händer och böja
dina knän till bön, fick du ju en erinran om att du äger
en frälsare. Denna erinran förnyades sedan hvarje gång
undervisning i kristendom meddelades dig. Klockornas
klang, då de kalla till gudstjänstfirande, orgelns toner, som
mana till Herrens lofsjungande, hvarje hörd predikan i
Jesu namn, hvarje inre eller yttre maning till omvändelse
eller tro, alla tilldragelser i lifvet, som fört med sig något
allvarligare intryck, allt, allt vill ju föra tanken in på
honom, som vår fader i himmelen sände ned till jorden, till
vår frälsning. Men framför allt är julen med dess plägsed
och högtidlighet, med dess ljus och gåfvor, med dess
predikningar och sånger en allvarlig och till hjärtat talande
maning: »Kom ihåg Jesus Kristus.»

Väl oss om vi på allvar lyssna till dessa manande
röster. För vår egen lycka och glädje böra vi så
innerligen väl hafva vår frälsare i minne. Vi behöfva det i
medgångens soliga dagar. Intet år går någonsin sitt
kretslopp utan att gifva några sollysta, ljufliga och varma
dagar. Lika litet torde något människolif förrinna, utan att
medföra flera eller färre dagar af medgång och lycka.
Sådana dagar och tider äro kärleksgåfvor af vår fader i
himmelen, alla gifna genom och i Jesus. Lätt går det då att så
intagas af gåfvorna, att vi glömma gifvaren. O, huru väl
behöfva vi icke i solig medgångstid komma ihåg Jesus
Kristus, att icke hela vårt hjärta fylles med detta ändliga,
som nu gläder och hugnar oss! Ja, jordens glädjeämnen
äro ändliga. Därom påminnas vi hvarje dag. Ty ingen
dag är så lång, att den ej har sin solnedgång och natt.
Ingen jordisk lycka är så varaktig, att den icke får sin
afslutning. När detta timliga goda, som i dag gläder oss,
tages ifrån oss, hvad står då kvar? Intet annat än
tomhet och saknad, knot och förtviflan, om vi i medgången
glömde Jesus. Lyser därföre medgångens sol öfver din
lefnadsstig, kom då ihåg Jesus Kristus, rättfärdighetens sol,
med salighet under sina vingar! Tro icke att minnet af
korsbäraren skall komma din lycka att blekna. Minnet af
honom skall helga din glädje och böja dig i ödmjuk
tillbedjan för honom, som af kärlek till dig behagade göra
Jesu väg så svår och törnig, att din kunde få blifva så
lätt och ljuflig. Och då, när din väg ändrar sig från
synpunkten af de ändliga tingen — och det gör den utan
tvifvel — så har du icke blott tomhet och saknad kvar,
du har Jesus, din frälsare, som säger: »Jag vill aldrig
öfvergifva dig» och ännu skall lof och tack stiga upp från
ditt hjärta i stället för knot och förtviflan. Din verkliga
lifslycka kunde dock icke tagas ifrån dig, när allt annat
visade sig förgängligt.

Kom därföre äfven ihåg Jesus Kristus i motgångens
dagar. På dag följer natt, på sol följer moln, så har Gud
i sin vishet ordnat vårt yttre, men äfven vårt inre lif.
Måhända hafva dina ljusa dagar gått och de mörka hafva
tagit vid. O, huru mörka de äro! I samma mån mörka,
som forna dagar varit ljusa. Såsom hönan rufvar på sina
ägg, så rufvar du på dina minnen. Men i dessa ligga inga
växande frön till förhoppningar inneslutna. Framtiden
ligger såsom ett djupt, mörkt töcken för dig. Ingen
vänlig stjärna lyser öfver din lefnads väg. Om morgonen
kanske du säger: »O, att det vore afton!» Och då du
om aftonen uppsöker ditt sömnlösa läger: »O, att det vore
morgon!» Det är så förtvifladt mörkt nu, ty du glömde
måhända i medgången Jesus, din frälsare, så att när du

Frikyrkliga samlingslokaler. Upsala missionshus.

förlorade lifvets lycka, förlorade du allt, som gaf fullhet
och färg åt ditt lif. Så mycket hjärtligare och trägnare
vill jag då nu mana dig: »Kom ihåg Jesus Kristus!» Kom
ihåg huru han alltid och allestädes handlade med de
olycklige: »Kommen till mig I alle som arbeten och ären
betungade och jag vill vederkvicka eder!» Så säger han,
och därefter handlar han. Den sörjande änkan i Nain, som
följde ende sonen till grafven, gifver han tröst och hjälp.
Med Maria och Marta gråter han vid deras broders graf
och uppväcker honom från de döda. Då två af hans
lärjungar voro på väg till Emmaus, fulla af djupaste mörker
och nöd, nalkas Jesus dem och talar sådana ord med dem,
att deras hjärtan blefvo brinnande. Om honom var det
profetiska ordet förutsagdt: »Herren Guds ande är öfver
mig, ty Herren har smort mig till att båda glädje åt de arma,
sändt mig att förbinda förkrossade hjärtan, att predika
frihet för fångna och förlossning för de fängslade, att
predika ett nådens år ifrån Herren» (Es. 61: 1, 2). Och åter:
»Det borttappade skall jag uppsöka, och det förskingrade
skall jag föra tillbaka, och det brutna skall jag förbinda,
och det kränka skall jag stärka» (Hes. 34: 16). Ack, du
sörjande och bepröfvade själ, kom då ihåg Jesus Kristus!
Får han ingå i ditt hjärta, skall han hålla gästabud där.
Han skall fylla tomheten, lindra smärtan och förbyta
förtviflan och knot mot stilla frid och ett undergifvet tack.

Lifvet för med sig icke blott lidande och mörker för
själen. Äfven kroppen hemsökes ofta af lidande och nöd.
Fattigdom och sjukdom hafva alltid blifvit ansedda såsom
lyckans dödgräfvare. Och dock få de icke för alla gräfva
graf åt lyckan. Varder det dig gifvet att under sjukdom
eller fattigdom komma ihåg Jesus Kristus, så skall midt
under ditt yttre betryck din lycka fortlefva lika blomstrande
och frisk som under medgångens soliga dagar. Visst är
fattigdomen en börda, och större i samma mån som de
dina äro många att dela den med dig, men kom ihåg att
Jesus var fattigare än du! Ehuru rik blef han fattig för
din skull. Han skall icke nu, då han äger allt, lämna dig
hjälplös. Han, som själf bar en kropp såsom du med
samma behof af föda och kläder, vet hvad som göres dig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>