Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottning Sofia i Honnef. - Gör mig ödmjuk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DROTTNING SOFIA I HONNEF.
Vidstående teckning visar H. M:t drottning Sofia jämte
uppvaktning vid ett af hennes besök i Honnef.
Såsom allmänt är kändt, har vår älskade drottning
sedan många år fått vandra på de kroppsliga lidandenas
törnbeströdda stig. Stundom hafva dessa lidanden antagit
en mycket allvarlig karaktär, såsom 1887, då endast en
ytterst svår operation kunde rädda drottningens lif.
Dessa lidanden hafva dock icke brutit hennes själs
spänstighet utan istället kommit hennes rika, ömma hjärta
att i ännu högre grad än förut känna ett djupt och
innerligt deltagande för de lidande, hvars tunga lott hon sökt
och i mycket vidsträckt mån äfven lyckats lindra genom
sitt omfattande arbete inom välgörenheten och sjukvården.
Såsom ledande och beskyddande af samt medverkande
i många välgörenhetsinrättningar och filantropiska stiftelser
bland Nordens brödrafolk på båda sidor om Kölen, har
hon dock i sin älsklingsskapelse Sofiahemmet, beläget vid
Vallhallavägen i Stockholm, rest sig den vackraste minnesvård.
I lidandenas pröfvande skola har hon äfven vunnit
den fromma och förtröstansfulla undergifvenhet samt den
oskrymtade gudsfruktan, som prägla hennes hela väsende.
Drottning Sofia är en sann kristen, som känner och lider
med sitt folk. Och utom det bland alla samhällsklasser
för lefvande kristendom mäktigt verkande exemplet af
hennes höga kristliga personlighet, har hon säkert äfven varit
de troendes vise förespråkare vid bedömandet å högsta ort
af de andliga lifsrörelsernas rätta innebörd och stora
betydelse för vårt folk.
Drottningens vacklande hälsa har sedan många år
tillbaka tvungit henne att tillbringa längre tider i utlandet.
Och en af de platser, där hon sedan 1892 med förkärlek
tillbragt vårtiden, är den lilla staden Honnef, belägen på
högra Rhenstranden omkring en timmes järnvägsresa
nordost om det uråldriga Köln. Omkransad af Siebengebirges
betydliga höjder, från hvilka en vidsträckt utsikt öfver
Rhen provinsens natursköna trakter fägnar besökarens öga,
är Honnef, ehuru i öfrigt obetydlig, en under alla tider af
året lifligt besökt turistort. Sedan drottning Sofia började
vistas därstädes, har staden äfven erhållit ett stort
uppsving och besökes nu årligen af ett stort antal badgäster.
Af Honnefs 4,000 innevånare äro de allra flesta
katoliker. Protestanternas antal uppgår endast till 400. Dessa
uppförde förlidet år en vacker kyrka, till hvilken
drottningen skänkte en fin och dyrbar glasmålning.
Honnefs innebyggare äro, som man lätt kan förstå,
storförtjusta öfver vår drottnings vistelse därstädes. Vid
hennes ankomst och afresa kläder sig det lilla samhället i
rikaste festskrud. Och under hela tiden vistelsen varar
svaja svenska och norska flaggor dag och natt öfver staden.
Drottningen tillbringar vanligen förmiddagarna i
parken i ett från Stockholm medfördt större tält, där äfven
middag intages vid half tretiden, såvidt vädret tillåter.
Efter middagen föreläses något af uppvaktande
kammarherren, hvarpå vid femtiden på e. m. i vanliga fall en
utflykt företages, hvarvid drottningen i allmänhet brukar
begagna sig af en åsna, hvarpå hon rider, under det
uppvaktningen medföljer till fots. Vid ett på förhand
öfverenskommet ställe är vagn beordrad att möta, hvarmed
hemfärden sker. Dessa turer räcka vanligen två à tre timmar.
Efter hemkomsten intages gemensam supé, hvarefter
H. M:t drager sig tillbaka till sina rum.
Drottningens uppvaktning, som ses jämte henne på
vidstående teckning, utgöres af kammarherre Stjernsvärd,
hotfröken Stjerncrona samt norska hoffröken Bull.
A. O–én.
Gör mig ödmjuk.
Ett jag beder: gör mig ödmjuk, Jesus,
mera ödmjuk under lifvets öden,
ödmjuk när det går mig väl i allting,
ödmjuk uti glädjen som i nöden,
nöjd och stilla, då du vill mig fostra
för det lif, som segrar öfver döden.
Gör mig ödmjuk; ty mitt eget hjärta
är så stolt, att det vilt knappast taga
mot den hjälp, du mig för intet skänker.
Gif mig mod att jag må tidigt draga
korset, som du lagt uppå min skuldra!
Gif mig sorg och glädje, nåd och aga.
Jesus, ack, jag vet vid dina fötter
är det bäst, att ständigt vara stilla.
Men så mycket, mycket finns, som söker
att mig locka bort, mig göra illa.
Lär mig därför alltid vara ödmjuk,
att jag måtte undfly världens villa.
Herre, blif du själf mitt föredöme,
ty det finns i hela världen vida
ingen ödmjuk såsom du, min Jesus;
du har vandrat vägen, lärt att lida,
du har tåligt låtit världen smäda
och du vet hur hjärtesåren svida.
Blott uti ett ödmjukt, helgadt hjärta
kan din kärleksmakt du uppenbara.
Endast den, som ödmjukt här vill lefva,
kan ditt rikes hemlighet förklara;
därför ett jag beder: o, min Jesus,
lär mig ödmjuk, ödmjuk, ödmjuk vara!
ERIK D–LM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
