Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* * JULFRID * *
gaste och mest själfsagda som kan tänkas.
Grundtanken därtill låg ju, såsom vi sett, inskapad i all natur.
Ja, en lag i skapelsen var, att det högre skulle stiga
ned till det lägre, för att förena det med sig och så
höja det upp till sig. Skulle då Gud, när det gällde
vår frälsning, icke själf följa denna lag? Jo visserligen.
Sålunda är Kristi sändning af Gud väl en händelse,
som är öfver all fattning stor, men icke en förunderlig
eller en emot naturen stridande sak.
Vidare böra vi efter den händelsens förverkligande
aldrig tala om någon sårskild grund utom Gud för vår
frälsning. Man kan lägga en särskild grund på jorden
och bygga därpå, men man kan ock, utan mellanlagd
grund, bygga omedelbart på själfva urberget, hvilket
är det bästa. Nu har Gud själf trädt fram i enfödde
sonens sändning, och på Gud själf, hans hjärtelag och
den gärningen att han sände sin son, skola vi bygga.
Såsom det heter: En annan grund kan ingen lägga än
den som är lagd, hvilken år Jesus Kristus. Gud är
urklippan, och denna är nu blottad och uppenbarad i
enfödde sonens sändning. Och Jesus Kristus, den sände,
är den, att så tala, öfver marken synliga och
tillgängliga grunden. Tron hvilar alltså på Gud genom Jesus
Kristus, d. v. s. på Gud, uppenbarad genom Jesus
Kristus. Såsom aposteln säger i 1 Tim. 3: 16, där han
troligen anför ett stycke ur en i den äldsta kyrkan
begagnad bekännelse: Erkändt stor är gudaktighetens
hemlighet: Han, som har blifvit uppenbarad i kött,
rättfärdigad i ande, sedd af änglar, predikad bland folk, trodd
i värld, upptagen i härlighet. O, det är en grund, som
duger att evigt bygga på!
Men för det tredje veta vi nu, hurudan Gud
verkligen är. Detta visste ingen i gamla testamentet med
full visshet. Gamla testamentets tid var en undrans
och frågandets tid; nya testamentets tid är visshetens
och trons tid. Profeterna kunde tala om Gud, Kristus
har framvisat Gud. Gud år uppenbarad i köttet. Den
kunskap, som vi fått om Gud genom Kristus, är
därför fullkomlig och ofelbar. Allt frågande om Gud har
upphört, ty hvarje fråga, som kan göras, är redan på
förhand besvarad. Såsom det heter: Så många som
Guds löften äro, i honom (Kristus) är ja, därförjirock
genom honom amen Gud till förhärligande (2 Kor. 1: 20).
Och såsom det uttryckligen säges: Ingen har någonsin
sett Gud; den enfödde sonen, som år i fadrens sköte, han
har uppenbarat, egentligen efter grekiskan exegetiserat
eller uttolkat honom. Sålunda: icke undra, icke fråga,
icke tvifla; men heller icke mena, antaga, anse,"tycka;
utan endast: veta, känna, tro. Att så veta, känna och
trOj^dehfär evigt lif, och det är nu uppenbaradt.
På Zarons äng i Osterland
"Det stod en ros så fager.
"Den stod så röd i solens brand,
Så hvit i stjärnedager.
Tion växte upp ur ]esse rot
Vid fåraherdens fålla
Och ingen kunde stå emot
Jltt kär den rosen hålla.
Men mången pilgrim stadd i nöd
Till henne gick så ofta,
Jltt se den blomman purpurröd
Och känna henne dofta.
Och himlens friska morgondagg
7 hennes krona göt sig
Och blott för hatets törnetagg
Dess milda öga slöt sig.
JULJiOSEM.
J\lär hon sitt hufvud böjde ned
Till skapelsens försoning,
Då kom den ljufva julens fred
Till hvarje män’skohoning.
Och där, den rosens namn blir nämndt
7 södern eller norden,
Där blommar hon så skön alltjämt
Och bådar frid på jorden.
Den rosens namn är Jesus Jurist
Af evighet upprunnen
■—-Och säll du är, o själ förvisst,
Om hon af dig är funnen!
Erie.
— 6 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
