Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEM AF VÅR
FRÄLSARES*
NAMN." A A A ^ A 4
G>Y
Hvilkens namn är
Underlig, T(äd, Stark Gud,
Evig fader, fridsfurste.
(Es. 9: 6).
Julens Mockor ringa åter till
högtid, hvardagslifvets
mångsyss-lande afstannar, och de lidande och
sorgsna, liksom de glada och
lyckliga, speja åter hän mot Betlehem
och samla sina tankar kring barnet
i krubban.
I vår text förtäljes oss fem
af detta barns namn. Låtom oss
stanna en stund och betrakta hvart
och ett af dem.
Underlig. Det är det första namn här nämnes. Och för
visso är han underlig. Eller hur? Underlig är ju hans
bebådelse i profetiorna, lik en stjärna i fjärran visar han sig
för profeternas ögon och för deras efter frälsning trängtande
sinne. Underlig är hans födelse; ban kommer hit i den
största ringhet och döljer så sin gudom, att endast trons ögon vid
profetians ljus och änglarnes gestalter kunna se honom.’
Underlig är han, då han, såsom ett jordens barn, är sina
föräldrar underdånig och växer upp i en enkel handtverkares hem.
Underlig då han framträder och lär folket och mottager detta
vittnesbörd: »Aldrig har någon talat så som denne man» och:
»Denne mottager syndare och äter med dem». Underlig då
han helår de sjuka, uppväcker de döda, alltjämt förkunnande
evangelium för »de fattige». Underlig då han sist lämnar sig
i sina bödlars händer, då han lider och dör och man betygar:
»Förvisso var denne en rättfärdig man och Guds sm»; underlig
då han uppgifver sin ande, efter att ha betygat: »Det är
fullkomnadt» och sedan uppstår, uppfar till himmelen •— allt af
kärlek till oss, till dig och mig — visst är han underlig! O
underbara kärlek!
Må det sjunka djupt in i våra hjärtan denna jul, att han
är underlig. Från detta barns namn falla nämligen ännu
några droppar hugsvalelse i ditt hjärta under vandringen här
på jorden, omgifna, såsom vi äro, af nöd och jämmer, sorg
och lidande — hör, han heter och är underlig som lånkar
dina öden. Du förstår ofta ej hans väg med dig. Hur skulle
du väl kunna det? Då vore han ej underlig. Hur du
sargas af vägens hvassa stenar, hur ögat skymmes af tårar, hur
månget hopp som grusas, hur månget »hvarför?» diit hjärta
framprässar, förgät ej att han är underlig. Hans ledning går
högre och förestafvas af högre motiv, än att du skulle förmå
att fatta den. Må det vara dig nog att han är trofast, såsom
det heter: »Trofast är han som kallat eder» och: »Trofast är
han som gifvit löftena». En gång, kanske rätt snart, skall
han afkasta sin underlighetsslöja, i hvilken du nu med trons
ögon skådar honom under ditt jordelif. Då skall du se
honom, den underlige konungen, i hans härlighet.
Råd. Detta är ett annat namn, som han bär. Står du
rådlös och förlägen, har du svårt att låta julglädjen på allvar
infinna sig för mången ängslande angelägenhet, som betungar
ditt sinne, vet att hans namn är Råd. Inhämta hans råd.
Han vill råda dig. Låt bönens dufva flyga till honom med
hvad som ängslar ditt sinne. »Icke du men han din
räddning vet». Då i den himmelska rådkammaren
människans frälsning afhandlades, visste han råd. Hans kärlek dik-
terade detta råd. Han skall ock
råda dig.
Men han heter ock Stark Gud.
Mot satans välde och ondskans alla
lmkter måste nödvändigt träda
Stark Gud. Och huru stark är han
icke. Se huru holt han krossade
ormens hufvud! Se huru helt han
bröt dödens makt! De mörka
fjättrar, hvari själar äro bundna,
bryter han och sjä’ar frigöras ur
satans våld. Han är »den
starkare». Han förblifver den
starkare. Han skall slutligen kasta
djäfvulen i eld- och svafvelsjÖD.
(Uppb. 20: 10). Segern är så
fullständigt hans. Och äfven i dina
timliga angelägenheter, dina
trångmål och strider skall du icke
förgäfves vädja till hans makt som
Stark Gud. Han vill hjälpa dig.
Åkalla honom endast, och han skall
för dig bevisa att han är Stark
Gud.
Evig fader är här hans fjärde
namn. Sällan kallna faders- och
modershjärtan här på jorden, men
om så sker, så klappar däruppe
ändock ett fadershjärta, som aldrig skall upphöra att slå för
dig. Han är till af evighet och evig fader är och förblir han.
Från detta fadershjärta har hela frälsningsverket sitt upphof
och upprinnelse. I detta hjärta löpa alla trådar till
människans frälsning tillsamman. O hur detta fadershjärta slår för
dig, huru längtansfull det klappar för din frälsning, hvad det
känner för dig, som vandrar fjärran i det främmande landet
och ej vill stanna och lyssna till änglasången eller profetens
förkunnelse af den gudasändes heliga namn: »Underlig, Råd,
Stark Gud, Evig fader, Fridsfurste». O stanna och besinna
dig! Vänd denna jul åter till honom som skapat dig! Och
vet att öfver de tunga skyar, som kanske hvila öfver din väg,
bakom dem är den evige fadren, som aldrig skall förgäta sitt
barn. Låt det sjunka djupt ned i ditt hjärta, att han är en
evig fader.
Fridsfurste. Han kommer, men han kommer ej med härar
och vapen, krigsrustningar och förstöreisemedel. Han kommer
för att båda frid, frid i himmelen och frid på jorden. Och
han vill denna jul skänka dig frid i ditt hjärta och i ditt tjäll,
och låta de glimmande julljusen förkunna för dig huru ljuflig
hans frid är. Ty han själf år vår frid. Aug. D.
Ack, nästan öfverallt i den så kallade »kristna världen»,
blåser en vind, som är nästan ännu kallare och mer fariseisk än
utomkring densamma. På alla håll och kanter se vi, huru man
med största omsorg och försiktighet frånsilar myggorna, men
tilllika, utan att blinka och utan att storkna, slukar hela kameler
med hull och hår. O. Funcke.
Till och med vår frälsare själf hade stunder, då han ej
förstod sin faders görande och låtande, och då han i det
ogenomträngliga mörker, som omgaf honom, måste klaga: »Min Gud, min Gud,
hvarför har du öfvergifvit mig?» O. Funcke.
Hvad som upprättar evighetsmänniskan inom oss är aldrig
dunkelt, om det än kännes smärtsamt. O. Funcke.
Allt skapadt är kommet från Gud, icke från djäfvulen. Allt
livad vi kunna njuta med tacksägelse, böra vi frimodigt mottaga.
O. Funcke.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
