Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* * JULFRID * *
ningens kantiga stenar, eller med andra ord:
folkmassornas vilda raseri mot det bestående, mot kristendomen, mot
samhällenas lagar och författningar och mot kapitalet för
att tillrifva sig det — allt detta blir ett förskräckligt
skådespel att åse och upplefva.
Men hvad som är visst och säkert är, och därom
vittnar äfven historiens blad, att när stormen ràsat öfver
och de brusande vågorna nått kulmen och det åter varder
lugnt igen så står den fasta kajmuren — kristendomens
heliga sanningar samt samhällets lagar och författningar
— kvar, och vid stranden synas ännu de kantiga stenarne
— kapitalets ojämnheter — ligga orörda som förut. Ty
det är dock i djupaste bemärkelse icke människor, som
gör hög och låg, fattig eller rik, utan Gud den Högste, som
styr och leder folkens ve och väl.
Den sköna dröm som socialdemokraterna drömma blir
därför aldrig en verklighet. Endast det tillkommande
Kristi rike på jorden kommer att tillföra människorna en
varaktig frid, jämlikhet och broderlighet samt utjämna de
allt mer växande kantigheterna.
Lösningen på den sociala frågan ligger helt visst däruti
att alta blifva mättade. Ty att varda mätt det är att vara
tillfredsställd och belåten. »På en mätt måge sitter ett
gladt hufvud», säger därför ett ordspråk, men alla
socialistiskt tänkande äro missbelåtna människor. Denna
rörelses stora framgång i våra dagar beror sannolikt däraf
att de stora människoskarorna aldrig känna sig fullt
tillfredsställda, enär de aldrig få äta sig fullkomligt mätta.
Härvidlag må vi dock komma ihåg ett ord af Jesu egen
mun när han hungrade ocli frestades i öknen: t Människan
lefver icke allenast af bröd».
I denna guldjäktande och tillika oroligt socialistiska tid
är det ordet i sanning vardt att beakta: Människorna
lefva icke af bröd allenast. — Hungersnöden är stor i
världen. Kunde silfver och guld, statspapper, depositioner,
aktier och obligationer, goda inteckningar och andra
värdehandlingar mätta och tillfredsställa människans inre
trängtande ande, då vore allt väl beställdt åtminstone för
rikt folk i denna världen. Men silfver och guld mättar
icke ens lekamlig hunger, om bröd icke finnes att få, och
ännu mindre kan det stilla själens hunger och törst. Först
när människan begynner smaka uppå och äta af de
nådefulla rätter, som äro uppdukade på Guds rika bord,
skriftens heliga sanningar, och blir delaktig af Guds ande, först
då känner människoanden sig mätt och tillfredsställd. När
Gud och de himmelska tingen få uppfylla människans
hjärta, så att hon däraf känner sig belåten och lycklig, då
kan hon utbrista med den öfverlycklige psalmisten: »Du,
Herre, fröjdar mitt hjärta mer än då man korn och vin
får i myckenhet». Och åter: »När jag dig hafver så
frågar jag efter himmel och jord intet». Lätt nog går det då
att vända ryggen åt de färgrika såpbubblor och skimrande
guldstycken, hvarmed denna världens gud förblindar de
otrogna och bedrager hela världen, ty man är mätt och
tillfredsställd af himmelska ting. Här i ofullkomlighetens
värld gäller dock fortfarande det som s’år skrifvet: »Salige
äro de som hungra och törsta efter rättfärdigheten, ty de
skola blifva mättade», hvarje kristen. Här är det hunger
och törst, längtan och trängtan oupphörligen samt saliga
erfarenheter af ljuflig vederkvickelse, såsom det står: »De
varda mättade af ditt hus rika håfvor och af dina fröjders
ström gifver du dem att dricka». Ps. 36: 9. Här
omväxlar det sålunda af hunger och törst och tillfredsställelse
allt efter som Gud tilldelar oss enligt sin
nådeshushåll-ning. Men det kommer en morgon — nej, det blir en
evig dag — då konung Davids ord: »Jag skall mått varda,
när jag uppvaknar, af din åskådning», Ps. 17: 15, skall gå
i uppfyllelse på allt Guds folk. Och därmed blif äfven
den sociala frågan för evigt löst på en gång för himlens
saliga innevånare. De varda mättade, fullkomligt mättade
och tillfredsställda, och ingen önskan hos dem skall mer
återstå. Deras likhet och åskådning är den evige Gudens
och de hafva fått nog, evigt nog. Hungern efter
rättfärdighet är evigt tillfredsställd enär de få ständigt leftra och
vistas uti en värld där rättfärdighet uti bor. Själens törst
efter lefvande Gud är fullkomligt tillfredsställd, enär den
personligen får umgås med Gud, evigt likna Gud, och se
honom såsom han är. Alla önskningar och all längtan
efter fullkomlighet, efter renhet, efter kärlek, efter hälsa
och kraft, efter hvila och frid — allt är tillfredsställdt hos
hvar och en. Ingen behöfver mer hjälpa den andre, ty
alla äro utan brist. Och på grund af denna fullkomliga
mätthet eller tillfredsställelse finnes hos alla detta härliga
rikes innevånare ett glädjestrålande ansikte eller en
öfver-llödande glädje och fröjd i deras hjärtan. »Glädje och
fröjd har fattat dem och sorg och suckan flyktat». Det
gamla är förgånget — si, allt har blifvit nytt. Och någon
socialistisk rörelse bland den stora, oräkneliga, skaran af
alla folk, släkten och tungomål, som äro inför Guds tron,
hvarken behöfs eller kommer att förspörjas i himlens sälla
land. Gud vare lof!
I förtappeisens värld däremot får socialdemokratien
ett evigt arbete; ty där blir hunger och törst för alla i
evighet utan att någon varder mätt eller tillfredsställd.
Gud bevare oss från att komma till den eviga gräl- och
socialistvärlden!
TÄNK PÄ HAFVETS SÖNER!
lur skönt är ej hafvet, det vida, blå,
där vågorna svallande, glittrande gå;
så muntert de leka
och stränderna smeka
och sjunga sin ständigt melodiska sång
vid holmar och skär under vindarnes gång!
(T)en rasar orkanen med jättearm,
då resa sig skyhöga böljor med larm;
de skumma och brusa,
de dåna och susa
och hota att sänka i sjudande graf
det bräckliga skepp, som så lätt går i kvaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
