Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett fredsslut. Af —k. Med vy från fredskonferensen i Portsmouth - På smärtornas väg. Poem af Hulda Sylvén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULFRID
Ett fredsslut.
/hvilket fruktansvärdt gissel öfver mänskligheten är
Mr ändå icke kriget. Att släktet på sin
mångtusen-(J^ åriga vandring genom tiderna ännu icke hunnit
förbi Kains ståndpunkt, där han i skapelsens
morgon lömskt öfverfaller och dräper sin broder — är icke
detta en grym ironi just öfver vårt tidehvarf, i hvilket
människan såsom väl aldrig förr förgudar sig själfl
I blindt raseri draga folken ju än såsom fordom
svärd emot hvarandra, rusa hejdlöst fram och förpassa
in i evigheten i en handvändning å ömse sidor
tiotusen och hundratusen medborgare, unga, blodfulla,
lefnadsfriska män, och nedbryta med brutalt våld hvad
fred och idoghet tillsammans mödosamt byggt upp.
till något verkligt resultat, men så skedde dock — och
åskådarne till skådespelet drogo en djup lättnadens
suck.
Förtjänsten till den lyckliga utgången är i hög
grad att tillskrifva Förenta staternas handlingskraftige
och ädle president, som åtagit sig det ömtåliga
uppdraget att vara fredsmäklare.
Men äfven Japans villighet att, fastän under
kriget segrare på alla punkter, slutligen gå in på en för
motståndaren ganska dräglig och för egen del ej
uteslutande fördelaktig uppgörelse, måste rättvisligen
erkännas. Japan har visat sig vara en tapper och
fruktansvärd men dock ädelsinnad nation. Ett sådant
Nyss har ridån fallit för~ett sådant sorgedrama i
många och ohyggliga akter. Skådeplatsen har varit
det urgamla Asien, skådespelarne två nationer, en
»hednisk» och en »kristen», åskådarne en bel värld. Och
doldt bakom scenen dödsrikets vidt uppspärrade gap!
Här ofvan se vi en bild från dramats sista akt —
ej en hemsk krigsscen dock, utan en treflig rumsinteriör.
Det är en afbildning från fredsförhandlingarne i
Portsmouth i Förenta staterna mellan Rysslands och
Japans ombud. (Rysslands till vänster, Japans till
höger å bilden.) Icke var det väl just någon som trodde
att dessa underhandlingar, när de begynte, skulle leda
folk kommer utan alla tvifvel att spela en framstående
roll i kommande tiders historia.
På världspolitikens haf är aldrig lugn, och
olycks-tecken på horisonten båda att väldiga stormar där än
komma att rasa.
Men blott till den tid dock, som ban, fridsfursten
bestämt. Såsom förr skall ban än en gång bjuda de
stormande vågorna sitt: »Tyst, var stilla». Och då,
när hans fridsrike blir upprättadt, skola de vreda
böljorna, såsom en gång i tiden sjön Genesarets upprörda
vatten, på hans ord varda »alldeles stilla».
—k.
På smärtornas väg.
Maria hvilar i Betlehems stall,
— Trångt är i världen vida —
Drömmande tankar spörjande gått
I bidan båd’ sent och tida.
Hon väntar sin älskling, hjärteskatt.
Rundtomkring Juda faller det natt.
I krabbans djup har hon ordnat en bädd,
— Trångt är i världen vida —
Bädd för sin älskling, sin hjärteskatt,
Han, som skall lefva och lida . . .
Han, som skall lefva, lida och dö . . .
Hon smeker en linda, hvit som snö.
Maria sluter sin älskling i famn,
— Trångt är i världen vida —
Hör med förfäran Herodes namn,
Hör gossebarnen som kvida; —
Hör Rakel gråta en tröstlös gråt,
Betlehem snyfta en klagolåt.
Då skyndar hon fly, uti Herrens namn,
— Trångt är i världen vida —
Fly långt in i Egypternas land
Att ängelens bud förbida.
Till ängelens bud lyssnar hon glad,
Finner ett hem i Nasarets stad.
— 12 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
