Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Hilding:
Jag heter Hilding, det namnet klingar,
Och livlig är jag, som had’ jag vingar,
Är lik min pappa, så alla säga.
Hur gott det är att pappa äga!
Karin:
Jag heter Karin, jag lilla jänta,
Och stor jag blir, blott ni litet vänta.
Jag vill försöka att snällt mig skicka.
Jag är min mammas enda flicka.
Båda:
Och bägge vi här i skolan gånga.
Kamrater ha vi så många, många.
Vi läsa, sticka och räkna, skriva.
Och lära oss att snälla bliva.
Hilding:
Som stor skall jag ock en stuga bygga,
Där mor och far, sen få leva trygga.
Jag mat och pängar åt dem skall giva,
Jag riktigt deras stöd skall bliva.
Karin:
Och jag skall hjälpa min kära mamma,
Skall sopa, diska och mattor damma.
Och om i världen jag ut måst fara,
Skall tanken hem hos mamma vara.
Båda:
Vad vi här lovat, vi tänka hålla.
Vi ingen sorg skall vår mamma vålla.
Vår lärarinna skall glad få skåda,
Att vi ha blivit snälla båda.
Hilding:
Kanske jag klockare tänker bliva,
Då får jag sjunga och noter skriva.
Och jag skall sjunga, så det skall skalla,
För mor och far och mänskor alla.
Karin:
Jag vet ej riktigt, vad jag skall bliva.
Kanske jag får åt dig noter skriva?
Och du kan spela för mig och sjunga,
Då bortflyr alla sorger tunga.
Båda:
Goda människor att bli vi lova,
det är för mamma den största gåva.
Vi Herrens bud aldrig vilja glömma
men flitigt dem i hjärtat gömma.
| ——————————————————— Helsingfors 1916. K. F. Puromies Boktryckeri A.-B. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
