Jul och nyår / 7. årgången. 1933-1934 / 23 (1927-1939) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bland fornlämningar och martyrminnen. Några anteckningar från Nîmes. Av Arvid Svärd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

daterade sig ej tillbaka till medeltiden — då
hade åtminstone inte jag kunnat läsa
den! — utan från en långt senare epok!
Det skulle bli tjurfäktning någon vecka
efter!

»Le Pont du Gard» är ett av de mest
storslagna minnesmärkena från den
romerska tiden. Den byggdes, tror man,

Nîmes: Stora Tornet.

av Augustus måg,
Agrippa, som dog 12
år före Kristi födelse.
Den var en del av
en akvedukt, som
ledde vattnet ungefär
50 kilometers väg
till Nîmes. Staden
hade sin vattenfråga
bättre ordnad då än
nu!

Efter romarrikets
sönderfall kommo
olyckorna över
staden Den fick ofta
byta herre.

På dessa slätter
och i dessa städer
ha många raser
blandat blod. En
romersk fältherre
utdelade här jord åt
uttjänta soldater
från de egyptiska
legionerna. Germanstammar drogo fram här
och behärskade trakterna. Så ock
araberna. En kyrka i Arles, ej långt från
Nîmes, förvandlades till en moské för en
tid.

Stadens religiösa historia är svårare att
följa. Kristendomen predikades här
tidigt. På 200-talet blev staden »kristnad»
Man vet blott av en kristen martyr frår
den tiden i denna stad. Dess martyrhistoria
kom senare. Det var under katolikernas
förföljelser mot protestanterna,
särskilt mellan åren 1685 och 1787. Då
rasade så gott som oavbrutet den svarta
terrorn i Cevennerna. Från den tiden
bevaras i Nîmes ett av de förfärligaste
minnen i förföljelsernas fasansfulla hävder.
Hör:

Palmsöndagen 1703 hade omkring 500
kvinnor, barn och åldringar samlats i en
kvarn för att bedja och höra Guds ord.
Den kungliga »utrotningsexpeditionens»
befälhavare får höra
det, just när han
sitter till bords. Han
avbryter måltiden
och kommenderar
uppställning. »Likt
hungriga vargar i
ett fårahus intränga
dragonerna i kyrkan.»
De arma sablas
ned utan förskoning.
För att hastigare
göra rent hus lät
befälhavaren tända
på kvarnen. Ingen
undkom, utom en
17-årig flicka, som
befälhavarens
betjänt räddade. Då
denne fick höra det,
befallde han i
ursinne att både flickan
och hennes räddare
skulle dödas. Den
senare blev på andras enträgna förböner
skonad, men avskedades och jagades ur
staden!

Om gatorna i denna stad kunde tala — och
om Cevennernas vilda klyftor kunde
tala, vilka fasansfulla ting skulle vi ej
få höra! Men mycket av allt detta har
gått till den skrivna historien och är
bevarat.

Nîmes är en stad som minner om storhet,
som förgår och blott lämnar några
minnesmärken i sten. Men det är ock en
stad, som berättar om den trohet intill
döden, som får livets ovanskliga krona.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>