Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGEN.
35
mot fjällväggen eller dogo sakta bort mellan
gran och fur. Och fåglarne kvittrade en
tusen-.stämmig jubelkör af glädje öfver lifvet, under
det- att vinden utförde det djupa, högtidliga
ackompanjemanget till den storslagna koralen.
Och aftnarne sedan, när skogen badade i
månljus eller i mörkret, när drakeldarne brunno och
lyktgubbarne hoppade kring tjärnen! Han var
aldrig tom, skogen! Ty när den öfriga naturen
sof, då befolkades han af sagans hela fantastiska
trollvärld.
Per Eliasson hade aldrig i sitt lif begått någon
viktig handling utan att »fråga skogen», såsom
han sade. Han tänkte icke fort och fick så
sällan anledning att sysselsätta sig med något
nytt, att, då något sådant kom, det formligen
gick rundt i hans hufvud. Men så snart han
kom ut i skogen, klarades tankarne. Skogen var
hans rådgifvare, hans vän, hans poesi, och där
skulle han också finna sitt lifs lycka och olycka.
Modern hade dött. Den gamle ville
öfverlemna gården och taga födoråd. Per sträfvade
emot. »Vänta tils jag får se, om jag får fast i
någct kvinfolk», sade han.
Men det fans icke så godt om kvinfolk där i
den aflägsna bygden, och dem, som funnos,
sökte Per icke upp. Och kom han någon gång till
kyrkan, så tittade han knapt åt kvinfolkssidan.
Det vardt ingen kärlek af på det sättet, och den
gamle föreslog på fullt allvar, att han skulle få
gå ut och fria för Pers: räkning — något som
han på förhand visste ej skulle slå illa ut. Ty
gården var känd för att vara en af de bästa i
bygden och Per såsom en särdeles ordentlig och ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
