Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGEN.
37
fästmannens födelsesocken, och det kom svar,
att det hvarken fans eller funnits någon man i
den församlingen med det namnet.
Alt detta hade väl gått an, om hon ej under
sitt hjärta burit en pant på hans falska kärlek.
När hösten kom, vardt hon naturligtvis ej
om-btädslad, och då hon vände sig till prästen, sade
denne, att ingenting annat var att göra än att
forsla henne till sin hembygd, där fattigvården
finge taga hand om henne.
Då hade hon flytt i vansinnig skräck. Hon
ville ej komma på fattigvården där hemma —
ej dra skam och nesa öfver sina gamla föräldrar!
Tusen gånger hellre döden!
Och döden hade hon sökt, då hon flydde. Men
så hade hon födt barnet, ensam i höstnattens kyla
i skogen, och för dettas skull hade hon ej sedan
mod att dö.
Så hade hon irrat omkring ett par veckor.
Ibland hade hon fått mat och husrum i mänskliga
boningar, men den mesta tiden hade hon tillbrakt
ute i skogen, lifnärande sig med bär och svamp.
Då Per fann henne, var hon alldeles uppgifven.
Per föreslog den gamle, att hon finge stanqa
hos dem någon tid, tils hon kommit sig något så
när. De kunde för öfrigt nästan behöfva henne,
efter som de nu på vintern ej hade något annat
kvinfolk i huset än en flickslänga på 14 år. Och
med denna kunde det ju icke vara någon ordning.
Gubben gick genast med på förslaget.
Men Per hade haft sin särskilda afsikt med
att så där få Märit — det var den norska flickans
namn — kvar i huset. Han hade ansett henne
såsom skickad af försynen — en gåfva af skogen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
