Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGEN. 39
Hon var ej kött af hans kött, och det kunde
ha gjort detsamma. Men hon var ej kött af
hans släkte. Hon var en vildfågel af helt annan
natur än han själf och hans omgifning. Hon
hade förirrat sig in i skogen och där upptagits
och vårdats af vänliga händer, men hon hörde
ej hemma där och kunde ej omdanas efter dess
förhållanden.
Och när Per Eliasson denna gång sökte upp
skogen, så var det värkligen därför, att han
var bedröfvad — bedröfvad öfver barnet, som
han för Märits skull älskade så högt men ej
förstod sig på.
Länge gick Per Eliasson där i skogen och
tänkte och tänkte. Summan af hans funderande
blef, att han stack öfver till Karl Olofsson, en
af hans grannar och en kärnkarl af första
ordningen.
Karl Olofsson var hemma. Sedan han bjudit
på en pipa, och systern," som hushållade för
honom, satt på kaffe, började de bägge männen
att språka om väder och vind och skörd och alt
möjligt. Det gick emellertid så skrufvadt, att
Karl Olofsson mer än väl märkte, att gubben
hade något på hjärtat, som han hade svårt att
komma fram med. Minst af alt hade han dock
väntat sig, att det skulle bli hvad det blef, då
gubben med synbar ansträngning stötte fram: _
»Jag kommer för att tala med dig om
Karin.»
Karl Olofsson rodnade som en femton års
flicka.
»Jo. jag har nog märkt», fortfor Per Eliasson,
»att du alt ifrån barndomen sett på henne med
goda ögon och gör det än. Jag mins nog, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
