Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGEN.
49
kade jag för första gången en pinne på skogen.
Jag ,ville ha stugan lite trefligare för din skull
— jag ville att du skulle ha vackrare kläder än
de andra, eftersom du var Märits dotter. Nog
har jag varit lycklig under det att svettdropparne
runnit vid arbetet i skog och mark, men hvad
som gifvit denna .lycka sin djupa betydelse, det
är tanken på att dina söner och döttrar en gång
skulle vandra här och fortsätta, när gamle Per
Eliasson ej längre orkade. Det har varit min
fröjd och mitt hopp, och något egensinnigt däri
kan jag ej se. Kunna ej mina käraste
önskningar, som jag vet skulle bringa dig varaktig lycka,
fullbordas genom dig, så kunde du åtminstone
säga det litet mindre hårdt.»
En tår föll ned på bordet där gubben satt.
Han reste sig upp och gick under tystnad.
Det var detta samtal, som så hade förändrat
Karin.
Hon hade aldrig .bedt den gamle om förlåtelse
för sina ord eller erkänt, att hon ångrat dem,
och han visste ännu i denna stund icke, om hon
gjorde det eller om hennes sinnesändring
grundade sig på att hon kände sig som martyr för
den gamles vilja.
Att ej förbindelsen med bodbetjänten upphört,
det var emellertid visst. Ty nästan hvarje
söndag, då posten kom och gick mottog hon bref från
och afsände svar till honom.
Visst har man uppe i fjällbygden under
vintern flerestädes vägar genom skog och öfver sjö,
där man endast med svårighet kan praktisera sig
fram under sommaren. Visst har man då timmer-
Jungfru Jämtland. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
