Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGEN.
53
för tillfället varande föreståndaren någon gång
skaffade sig eget.
Och föreståndare var också Ringberg nu. Men
under sin treåriga vistelse där uppe i
skogsbygden hade han redan lärt sig att syfta högre i
fråga om framtidsplaner än att bli köpman i egen
bod: han ville bli trävaruhandlande.
Alt omkring honom andades genom
trävaru-handteringen. Bönderna voro, hvad deras skogar
voro, och timmerprisen bestämde böndernas stat
för året — om de hade några skogar att
bestämma öfver. Afvärkningarnas storlek afgjorde
arbetarnes öde och öfvade ett betydande inflytande
ej blott på boden utan också på bela
affärslif-vet i bygden. Och midt i alt detta satt
sunds-vallssågvärkets inspektor stolt som en kung i
sin stolta bygnad. För timmertummarne —
Ringbergs umgängesvänner — var inspektören
idealet, och han blef det också snart för Ringberg.
Ringberg saknade ej .affärsblick, men han
insåg snart, att han också fick lof att förstå sig
på skog för att kunna förvärkliga sina drömmar.
Skogen blef också det, hvarom alla hans tankar
och samtal rörde sig. Då han följde sina vänner
på jakt, utfrågade han dem alltid om det, som
låg och grodde i hans sinnej och emellanåt
följde han med timmertummarne på deras resor —
för ro skull, såsom han sade till dem —
lemnande boden i händerna på sitt biträde, en ung
pojke. Och då han alltid var utrustad med en
utmärkt matsäck och alltid var välförsedd med
spritvaror, sågo de gärna hans sällskap.
Så lärde han känna Karin. Först slogs han
af flickans utomordentliga fägring. Och ej min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
