Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
SKOGEN.
Per Eliasson hade .öfverlemnat gården till
Ringberg och Karin samt betingat sig födoråd.
Från tiden efter jul hade han uppfört åt sig en
födorådsstuga.
Bröllopet stod under påsken. Många gäster
voro inbjudna, men det var en tryckt stämning
öfver sällskapet.
Tiderna voro ej ägnade för glam och glädje.
Det hade varit ett dåligt trä-år. Bönderna hade
fått ringa betaldt för sin skog, och
afvärknings-förtjänsterna hade till följd af väderleken varit
klena. Snön hade fallit, innan det hunnit frysa
till. Man nödgades därför trampa vägar å
myrarne. Så hade kommit mycket snö och blifvit
staik köld, hvadan dels blifvit svårt att komma
fram, dels sträft väglag, hvarförutom det ju
alltid är svårt att ha hästarne i de dåligt ombonade
timmerkojestallen i stark köld. Och den tidiga
våren med sitt starka tö gjorde körningen
ovanligt svår.
Per Eliasson var icke häller i glad stämning.
Äfven om han kunnat frigöra sig från fruktan
för, att Ringberg skulle göra Karin olycklig —
men det förmådde han ej — hade i alla fall
känslan af tomhet funnits kvar: känslan af
tomhet att lemna ifrån sig det, som man bygt upp
och kärleksfullt vårdat under ett långt,
sträfsamt lif.
Karl Olofsson hade på långa tider ej .haft
något hopp att vinna Karin — ja, han hade ju
arbetat på partiet med Ringberg. Men det
kändes i alla fall tungt att se och höra, huru det
högtidligt och oåterkalleligen beseglades, att
hon för alltid var borta från honom.
Karin förstod alt detta och kunde ej undgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
