Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
SKOGEN.
ket eller riktigt kunnat intressera dig därför,
och jag .tror också, att det skall komma. Men
det är så tråkigt att vänta därpå. Det är
alldeles som du ej .trifdes hemma.»
»Men kan du då begära, att man skall
trifvas med att bo i ett sådant här bås som den
här gamla stugan! Då man har en skog, som
är värd bortåt hundra tusen kronor.»
»Är det ingenting annat, så kan du ju uppföra
en ny mangårdsbygnad.»
»Jag kan! Men då förstår du väl, hvilket lif
det skulle bli på gubben. Ilan är gammal,
begriper sig inte på komfort och trefnad, och
dessutom har han den tron, att skogen är till för att
ruttna ner.»
»Jag skall tala vid honom.»
»Och låtsas som om det vore ditt förslag.»
»Mitt?» utbrast Karin förvånad och såg på
honom. Ville han, att hon skulle ljuga?
Ringberg. förstod hennes förvåning och
låtsades som om han skämtat.
Karin hade en aning om, att hennes uppdrag
icke var lätt att utföra, och så gick hon till Karl
Olofsson, som — fastän hon ej själf tänkt därpå
— mer än hennes egen man var hennes förtrogne
och rådgifvare.
»Nej, det går inte», sade han, sedan Karin
redogjort för sitt ärende, »inte med Per Eliassons
goda minne åtminstone. Han tycker .att börja
med, att stugan är bäde fin nog och stor nog,
och däri har han för öfrigt rätt...»
»Däri instämmer också jag, men när nu min
man vill, och han tycker, att man kan ha råd
till det», afbröt Karin.
»Man tar alltid utöfver hvad man har råd till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
