Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
SKOGEN.
en vakt- mot .snögränsen, som den drifver
tillbaka längst möjligt, om den får vara ifred.»
Den gamle tystnade. Det tycktes som om
han väntat ett svar.
»Du kan ju tänka på, hvad jag sagt», återtog
Per Eliasson om en stund. »Jag har velat
upplysa dig om, hurudan den bana är, hvarpå du
inslagit, så att du må bli i tillfälle att öfvertänka,
om du vill fortsätta på densamma.»
På aftonen kom Karin med förgråtna ögon
till bordet.
»Hvad», utbrast Ringberg, »jag tror min själ,
att du lipat! Hvarför det? Har du haft gubben
hos dig?»
»Nej, jag visste det före honom.»
»Och teg med det. Det gjorde du rätt i. Ty
jag vill inte, att någon skall lägga sig i mina
affärer, och jag skall för framtiden vänja gubben
af med det.»
Karin svarade icke och betvang sin smärta.
Men när hon blef ensam, gaf hon den fritt lopp.
Nu var hennes dröm om lycka fullständigt
bortblåst. Det kunde aldrig mer bli godt igen!
XII.
Det blef nu hårda tider för Karin. Ringberg
slutade ej upp .med att köpa skog utan fortsatte
tvärtom därmed i alt större skala, och han gjorde
däraf ej längre någon hemlighet.
Hvarifrån fick han pängar? Han skref växlar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
