Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
SKOGEN.
Hon gömde sitt hufvud vid hans bröst och
kände hur häftigt hans kraftiga hjärta slog.
»Förlåt mig, Karl, för all smärta jag tillfogat
dig. Jag har ångrat det så bittert och jag har
hållit af dig i mitt hjärta långt innan jag hade
rätt därtill!»
»Och jag har alltid hållit dig kär, äfven då
jag trodde, att du var borta för alltid.»
»Förlåt mig, Karl!»
»Du har intet att förebrå dig. Du lydde ditt
hjärta, och väl var det. Ty nu är du min af all
din själ — är du inte det?»
»Jo.»
»Uch det skulle du inte varit, om du lydt
din far den gången. Nu är jag glad öfver alt
som händt. Du skall inte Jida nöd och inte den
käre gamle häller... Så styr Gud allting till
det bästa. Underliga äro hans vägar, och
välsignadt vare hans namn!»
Det blef jubel, då de kommo hem till Per
Eliasson.
»Nu skola vi betrakta det gångna som .en elak,
faren dröm och se mot framtiden med gladt mod.
Jag känner mig som en pojke, och nu vill jag
lefva sextio år till», utbrast han.
»Hundra år till!» svarade Karl Olofsson och
skrattade. »Vi skola pyssla om gammelfar, så
det skall stå härliga till, då han flyttar öfver
till oss. Och det är väl så godt att göra bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
