Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildrenen längtar till fjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILDRENEN.
87
jag, medan de väntade, en artikel, som jag läste
upp för dem. De hade ingen anmärkning att göra
mot densamma, ocih deras tacksamhet tog sig
uttryck i många ord.
Medan jag skref hade min hustru kokat kaffe,
hvarpå de nu bjödos. Nu först lade jag egentligt
nfårke till, att i sällskapet fans en ung flicka,
Hon höll sig nere vid dörren och såg blyg ut.
»Är också hon missnöjd med renmärkeslagen ?»
skämtade jag med en sidoblick på männen,
alt i hopp att kunna minska hennes förlägenhet.
»Å nej», svarade en af lapparna, som bar
namnet Tomas Andersson. »Det är min dotter. Hon
känner sig som en vildren bland de många husen
och de många människorna här i staden. Hon
trånar bara hem till fjället, och hon ville hällre
följa med oss hit än gå ensam på gatorna.»
»Hvad heter barnet?» frågade jag.
»Ragni», svarade han.
»Och Ragni tycker, att det är bättre hemma
på fjället än i staden?» sporde jag.
»Ja då», svarade hon och såg mig rakt in i
ögonen. Det var som skulle hennes förlägenhet
vara bortblåst, när det gälde att försvara
ödemarken gent emot öfverkulturen.
»Då skall jag genast, innan jag glömmer af
det, ge dig en bok, som är en yttring af kärlek
till hembygden, ehuru en hembygd af annan
natur än din.»
Hon fick min »Där hemma i socknen», den af
mina böcker, som jag älskar högst, kanske enär
det är den mest vanskapade af min andes barn.
Publik som kritik ha nämligen varit lika
kallsinniga mot den, och just därför har förläggaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
