- Project Runeberg -  Jungfru Jämtland : en samling berättelser /
97

(1902) [MARC] Author: J. L. Saxon With: Elis Bergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildrenen längtar till fjället

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VILDRENEN.

97

den djupa tystnaden, de klara sjöarna,
fjällsip-porna och de många andra blommorna, de gula
hjortronen, det blanka ripgräset, klappret af
renarnas klöfvar, våra hundars goda ögon och alt
det andra myckna härliga däruppe var mig så
stark, att det riktigt brände i mig. Men det*
var värre för far att återvända. Han kände
djupare skammen att ha blifvit fattig. För
honom var det svårare att taga tjänst hos andra
där uppe. Så skaffade han oss plats på Tivoli
förra sommaren. Han spelade fiol, vi utförde
lappdanser o. s. v. Vi skulle spara och spara,
och när vi fått ihop så mycket, att vi kunde
sätta upp en liten renhjord, då skulle vi fara
hem och aldrig, aldrig mera lemna fjället.»

»Nå, hur har det gått för er här då?»

»Riktigt bra. Vi fingo två hundra kronor
öfver för första sommaren. Nu ville jag hem.
Nej, det var för litet, tyckte far, och jag måste
lofva honom att stanna öfver vintern — om det
kunde ske utan att vi åto upp, hvad vi förtjänat
på sommaren — samt därpå följande sommar,
just denna. I höst får jag fara hem!»

»Hvad gjorde ni då i vintras?»

»Far tillvärkade föremål af horn och ben och
gick omkring och sålde. Han förtjänade
riktigt bra på det, och nykter ocii ordentlig har
ban också varit. Jag fick plats på kaféet och
förtjänsten där har varit så god, att jag icke
följde far till Tivoli nu i sommar. Jag vet nog,
att jag är ett skyltföremål äfven på kaféet, men
jag utför där ett främmande arbete, så det
pinar mig icke så mycket att vara observerad. Äro
många herrar närgångna och otidiga, så äro andra
riktigt uppriktigt snälla. Så arbetet blir icke

Jungfru Jämtland. 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 01:50:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jungjamt/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free