Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När mormor dog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
NÅR MORMOR DOG.
Nu vardt också det förlösande ordet sagdt
— bara ett endaste ord.
»Käresta!» sade han och lade sin arm om
hennes lif. Och så kysstes de som man kysser blott
en gång i lifvet.
Mor bad för sin dotter, och far måste gifva
med sig. Sven öfvertog gården, och ett lifslångt
äktenskap gaf alt, hvad deras unga kärlek lofvat.
Nu sof han under det svarta korset på
sandbädden, där hon nyss varit med friska blommor
och där också hon en gång skulle få hvila.
Hon vaknade ur sina minnen. Föreläsaren
fortsatte sin mördande kritik öfver
fäbodsystemet. Hennes motståndskraft uppreste sig igen
däremot. Då erfor hon plötsligt en så
förfärligt smärtsam känsla i bröstet. Hon tog sig för
hjärtat och föll tillbaka.
Hon var död.
Och föreläsaren, som också var meddelare
till länstidningen, berättade i en sensationellt
hållen, längre notis om det säregna dödsfallet,
som enligt hans förmenande berodde på den för
gumman ovanliga ansträngningen under resan,
en åsikt, som naturligtvis en hvar fann alldeles
riktig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
